Vi två och solnedgången. Gud, vilken underbar stund, men vi tar det från början. Backar bandet till måndag. Måndag och den plötsliga febern... Usch, alltså, va det är tufft att se sitt barn må dåligt. Han hade mått bra hela dagen och varit på förskolan, men rätt så samtidigt som jag kom hem från studion så slog febern till. Hela natten mot tisdag var han sen stekhet, över 40 grader, och ni vet den där simmiga blicken feber ger? Man vill bara pussa, krama, trösta, men en liten kropp som har man feber vill ju inte ha något sånt. Den vill bara få slut på eländet. Lyckades få i honom flytande Alvedon och när han vaknade på morgonen såg han så mycket piggare ut än när han la sig. Bäddade ner honom i soffan. Kudde och täcke och en banan i småbitar. Det är ändå mysigt att han är så gammal nu att "mys i soffan" liksom är något han både förstår och gillar. Att det är något annat. De mådde han väldigt bra, bokstavligen talat, och den där eländiga febern var borta innan lunch. Han åt rätt dåligt, men drack desto mer och sen lyckades vi få honom att sova riktigt länge när det var dags för vila. Det var då vi bestämde oss. Vi åker ikväll! Wille jobbar som musiklärare på tisdagar, men så fort han var hemma vid 19-tiden packade vi in oss i bilen och började köra till sommarstugan. Rune skulle ändå inte få komma tillbaka till förskolan förrän på fredagen och då hade vi planerat att åka efter lunch. Dessutom kände jag något i halsen, måste varit sömnbristen för jag mår bra nu, men jag skulle inte med gott samvete kunna gå till studion som planerat. Tänk va små saker som ändå ger så stora konsekvenser nu?! Bilresan var rätt kämpig. Vi gjorde innebandybyten och körde kortare sträckor i taget, men dimman slog till mellan Mjölby och Jönköping och höll i sig enda fram till mål. Rune hade också svårt att få ro av alla lampor som lös upp vägarna kring städerna för att inte tala om alla mötande lastbilar. Alltså, herregud va mycket lampor vissa har?! I alla färger. Värre än galnaste galningarna kring jul. Vi var framme efter 01.00 och precis som alltid, även när man undrar va fan man håller på med som körde iväg 50 mil lite spontant på kvällen, så är allt glömt och förlåtet när man ser havet framför sig för första gången i backen ner till stugan. Hur hela kroppen andas ut när man stänger av bilmotorn och bara tar in tystnaden. Hur månen och stjärnorna är det enda ljus man behöver. Fascineras alltid över hur mycket månen lyser upp natten. Nu är det snart fullmåne och då är det som att ha gatubelysning där den är. Hörde ett reportage på radion i höstas om ljusföroreningar. Det kom upp på "Spanarna" nyligen och jag har tänkt en del på det där. Klart att jag är för belysning i städer så det känns säkert att gå omkring, men på hela nedresan hit kändes det bara så jävla onödigt med alla lampor som lyste upp länge, både innan och efter städerna. Varför behövs det? Det går ju ändå inga människor på motorvägen? Det märks också på stjärnorna. Därför jag blir så tagen varje gång jag kommer hit. Att få se stjärnhimlen. Knappt man gör det "hemma i stan". Knappt man gör det ens hos mamma och pappa inne i Halmstad. Jaja, det är alltså som vanligt helt fantastiskt att vara här. Vård av barn byttes till vård av föräldrar, eller nån slags kombo. Här tar man automatiskt hand om varandra. Jag menar. Börjat knoppa rejält på träden. Våren kommer nu, kompisar! Imorgon blir nog en "vanlig" Ugglarpsdag med promenad på stranden och häng i trädgården. Hugga ved, elda ris upp know. Varit en del rådjur här som rensat i rabatten åt oss. Ingen idé att göra något åt det än, de kommer ju komma tillbaka innan vi är här nästa gång, men kanske ska försöka upp med något nät typ för att skydda det jag är mest rädd om. Har nån av er som läser erfarenhet eller tips? Finns det annat jag borde göra i trädgården denna årstid? Det blir ju ingen gigsommar i år heller (tyvärr inte för någon) så jag tänkte låta de gröna fingrarna nyttjas igen. Tog förresten hit en hel bukett av sticklingar från lägenheten. Inte säkert alla överlever, men har alltid känt att det saknats här. Ett hem blir "hemma" av växter. Precis som en stad man har en cykel i. Det blir nog ett av morgondagens projekt. Att plantera alla sticklingar! Och så mer sånt här såklart. Fy SATAN vilket mys!
