Heeeeeej från andra sidan! Tänkte göra en liten recap här så ni får veta lite mer vad det innebär att dra till fjällen, jag menar Mello, och så jag kommer ihåg. För så kom resten av Melloveckan och allt gick i ett från att vi anlände till Luleå. Under onsdagen var det torrep i arenan och jag fick gå upp på scenen för första gången. Fick även teståka mitt hjärta. Trodde A B S O L U T jag skulle trilla ner, men det sa jag såklart INTE (behövdes nog inte heller om man tittar på mitt minspel) och faktiskt så blev jag rejält tryggare och tryggare för varje åkning. Direkt efter mitt rep spelade vi in våra ”artistvykort”, alltså det som visas precis innan allas framträdande. Fick träffa alla andra artister och mäktigast av allt - fick träffa renar! Inspelningen följdes av informationsmöte och det av ”obligatoriskt mingel”. Mycket till mingel blev det inte riktigt. Alla var hungriga och satte sig med sina team och åt, men eftersom mitt underbara team löste mat åt mig till mötet (världsklass!) tog vi oss en öl istället.Svårt att somna. Svårt att sova. Vaknade på torsdagen med en rätt jobbig känsla. Va som om jag fick en bakfylla av gårdagens alla intryck och det var lite svårt att skapa av mig plus att täääääävlingen gjorde sig påmind. Repa inför press, börja höra tissel och tassel i korridorerna om vad som skrivs, få mindre och mindre ärliga leenden i korridorerna när man plötsligt, for a brief moment, ska vara konkurrenter istället för kollegor. Så, även om det var kul att få repa på riktigt med kameror, faktiskt börja förstå vad man gjorde där och rätt ljuvligt att få repa i den här looken inför Sveriges presskår... ...så kändes torsdagen mest bara som en dag som behövde tas igenom och sen ta slut. Vi tittar på mina briljanta trummisar Wiktoria och Liva istället och världens finaste trumskinn! Fredagen var en helt annan känsla i kroppen. Underbart väder. Tog en promenad på isen med Erik och Isabel och gick sen till rummet och värmde upp kropp och röst ordentligt. Kamerarep och genrep inför publik. Fint att äntligen ha lite folk i arenan och trivdes på scen. Fick äntligen se hur det faktiskt skulle komma att se ut med hela looken, pyro och you name it. Finpill i viewing. Flytta pyro, ändra några kameror, tänka på det här. Presskonferens, varva ner, sova. Så kom lördag. Mötte upp mamma och pappa som kommit upp med nattåg, så fint av dem, och åt frukost. En lite kortare promenad på isen med pappa, men va lite för stressad i kroppen för att ta hela rundan jag tagit dagen innan och valde istället att åka tidigare till arenan. Va rätt uppjagad inuti, men gjorde för första gången i mitt liv en energi healing och det släppte så många spänningar. Väldigt skönt. Genrep inför publik och uppladdning inför kvällen. Hade med mig Conny som sminkade och gjorde hår och det var fantastiskt att ha vår lilla zone i vår lilla tygloge. Conny. Kommer alltid älska Mello för att det förde samman oss för fem år sen! Connyyyyyyy!! Så var det dags för show. Kändes bra i kroppen och kändes bra efter framträdandet. Sen är det ju precis som jag sagt innan allt det här, men TV är så brutalt ändå. Det spelar ingen roll hur bra rep du gjort eller hur arbetsdagen varit i övrigt. De där tre minutrarna när kamerorna lyser rött är det enda alla andra får ta del av. Alltid tyckt TV är svårt och det ändrades inte direkt nu, även om jag känner mig några hästlängder mer tränad efter detta. Live är live! Allt kan hända, nerver gör dig sällskap och sånt du inte planerat, eller som aldrig hänt innan, händer plötsligt. Det är ju också charmen man älskar med live och till exempel gjorde det nya inslaget "trög handske/ingen handske"-koreografin bara att det kändes lite mer som ett ”vanligt” Linnea Henriksson gig istället, snarare än Mello. Linnea Henriksson med en jävla massa pyro, alltså. Gud, va jag älskar pyro! Hängde med Sebbe och David, finingarna jag skrivit låten med, i green room och firade vår placering på Spotifys Top 50 medan de andra firade sina avancemang i tävlingen. Var längesen jag låg där med en ny låt såhär och att vår låt dessutom var den enda av alla tävlande som tog sig upp där innan själva "Mello" gjorde sitt var ändå en krona jag bar med stolthet genom resten av kvällen och jag har faktiskt inte tänkt ta av den på ett bra tag. Det känns faktiskt jättebra. En sjukt rolig upplevelse, otroligt lärorikt och väldigt tacksam för att få jobba med mitt team. Mitt underbara underbara UNDERBARA team! Låtskrivar-David, glam-Conny, press-Isabel, trummis-Liva, sång-Britta, projektledar-Erik, trummis-Wiktoria och låtskrivar-Sebbe var de som var med mig på plats. Hemma fanns hjältarna creative-Matilda med sitt team, A&R-Patrik, projektledar-Jocke, mitt eget team Ellen och Emma. Och såklart Wille som varit med i så många delar. Jävlar, va vi kört på! Som jag skrivit innan, men känner mig verkligen så glad för hur detta liksom blev som en reboost i mitt artistiska mindset. Att jobba i team på det sätt vi gjort, hungrigt och målmedvetet och SKARPT. Så mycket jag lärt mig och vill fortsätta utveckla! Ser fram emot att fortsätta ta sånglektioner, tänka helhet och planera med lång framförhållning. Sånt kanske kan låta självklart, men för min del med allt som händer annars behövde jag Mello för att komma på det. Och once you go D I V A, you never go back! Guys, guys! Kolla! Det är fortfarande bara jag ;) Nå nå. Festen, alltså FESTEN efter var ren skär lycka! Först samlades alla i mitt team på rummet för en skål, inklusive mamma och pappa. Sen gick vi ner, tog lite käk och fortsatte in på dansgolvet där vi röjde satan tills lamporna tändes och högtalarna tystnade. Tog mig upp på scenen också, ja. Gick från att känna hell no till det efter presskonferensen till att inte vilja gå av scen. En utvecklingskurva helt i min smak! Lämnade Luleå vid lunch och kom hem till familjen mitt i födelsedagsfikat för Wille. Kändes så himla fint och överallt fanns små tecken av helgen även i lägenheten. Klasar av heliumballonger som fortfarande hade krut nog att toucha taket, ölburkar som gömt sig inne i bokhyllorna, chipspåsarna som öppnats sent. Bara det att jag fått Wille att styra upp en Mellofest är ju typ värt hela äventyret i sig! Dagen efter överraskade jag Wille med födelsedagsspa medan vi fortfarande hade barnvakter i stan. La ut en liten post kring presskonferensen på Mello, la mig i en varm källa utomhus och råkade visst krascha internet. #SLAY