För nån vecka sen gick jag tillbaka in i studion igen, efter att ha behövt prioritera bort det under första delen av året. Har haft avstämning med min A&R, den på ett skivbolag som artisten bollar det kreativa med under skivprocessen och sätter skivan med. Vi bestämde att jag behöver ha klart albumet, vilka låtar som ska vara med, i maj. Är liksom sugen att få ut det snart :) Mycket har landat med kommande skiva, känns så kul, men jag känner inte att jag har alla låtar än. Finns många jag gillar, många idéer jag vet skulle kunna utvecklas till något fantastiskt. Men, det behövs nån mer. Två, kanske tre till? Några fler sådär riktigt självklara. Med det sagt är det ju bara att jobba på och det var som att kroppen bestämt sig för att hjälpa mig för på fyra dagar i studion fick jag också fyra låtar. På tisdagen skrev jag en supersorglig sak. Började session, som man kallar det när man ses i studion, med att städa lite i en annan låt som är rätt galen och kul upptempo. Avslutade session med en bounce på den sorgligaste krossade hjärtat-balladen jag någonsin skrivit. Cyklade hem på kvällen och grät när jag lyssnade. Don't judge me, man måste ha lite hybris och världsfrånvänd inställning direkt efter. Ett hjärta som en gång blivit krossat minns hur det känns även när det är lagat. Kan vi skylla på nåt annat än att du bara inte vill ha mig? På onsdagen blev det lyckligt igen. En som skrivits tidigare, men nu helt landat i produktion. Den är lite midtempo. Inte snabb, men man ska dansa och digga till den. Om att se varandra igen. "Dansa över tvätt som varit vikt så många gånger" och ingenting är viktigt förutom vi. På torsdagen och fredagen skrev jag med Juho och Marie som jag lärde känna förra året på Nordic Music Camp på Färöarna. Det är från en dag med dem alla bilder kommer från, som Emma Sjövoll tagit. Så otroligt kul att träffa Marie och Juho igen och vi skriver verkligen bra ihop. Det bara flyter. På Färöarna var de två de första jag jobbade med och det satte verkligen känslan för min upplevelse där. Bestämde mig därför för att åka tillbaka i år igen, när Marie berättade att en annan svensk ställt in och det fanns en ledig plats, och kom faktiskt precis hem därifrån. Det blir ett eget inlägg. Denna vecka och nästa handlar om att slutföra. Sätta upp post it's på väggen och se om skivan är där. Pussla, överblicka, låsa. Uh, bara att kavla upp och sätta fart!
