”Jag falleeeeer, falleeeeer!”. Så vacker morgon i Stockholm idag. Från fönstret i taxin ser jag hur de ståtliga fasaderna glittrar till med sina fönster där vi passerar över Centralbron och det är nästan som de flörtar med mig. Jag tar emot det med värme. Behöver bli flörtad med lite idag för att orka. Är på dag två av en jätterolig tv-inspelning och jag visste att jag skulle känna såhär och jag visste ju att jag därför skulle haft allt klart med skivan, men jag vet ju samtidigt att nu är det bara att göra ÄNDÅ. Jobba, jobba, jo-obba! Så, nu sitter jag här. I taxin i trappen i hissen i hallen. Och jobbar. Jobb-mode on tills allt är levererat, så är det bara, så ska jag nog kunna få lediga helger. Det behöver jag. Märkte det när Wille ställde en jobbfråga mellan På Spåret och Cyklopernas land i denna helgen och pulsen bara skenade iväg. Tog luft på balkongen och vi lovade varandra att alltid fråga om det är OK med en jobbfråga först innan jobbfrågan kommer, men mest lovade jag mig själv att gå ner i tempo snart. Snart. Inte mycket kvar nu. Det fixar jag! En sista rond. Känns som jag står där i ringhörnan och gör mig redo. You got this, baby. Bara att ge det fullt fokus. Eye on the price, liksom. I taxin i trappen i hissen i hallen. Och toan? Ja, tydligen även där. Snart är vi i mål!
