Just nu är det energi i livet och det är bra för det är mycket som behöver göras klart. Skivan, men också en konsertfilm som vi håller på med (yas, girrrl!) och det närmar sig både sommar och singelsläpp och bokslut och ja. The working life, helt enkelt. Chockas över att tiden går fort. Försöker ta mina stunder och stanna upp och vara glad och stolt över det jag hunnit göra. Som nu. Det var ju lite sjukt där ett tag. Först sjukt i tempo och Mello och sen sjukt i baciller. Sen kom mars och ursäkta, men att vi är inne på sista veckan av denna månad förstår jag inte med hjärnan. Då får ögonen hjälpa till istället och när jag kollar på kalendern blir det lite mer rimligt. Första veckan i mars var rätt lugn. Jag jobbade mest hemifrån med det jag kunde. Tog lite tag i att sortera i min dator och mina hårddiskar. Borde tagit tag i massa sånt där som aldrig prioriteras, men skulle underlätta livet mycket men vad ska jag säg? Det va skittråkigt, men ja NI SER JU att jag försökte ha kul i alla fall. Något som VAR KUL att syrran var på besök i stan. Det var helt underbart och vi fick två kvällar ihop. Första gick vi på BLANKENS öppning av ny butik och efteråt satte vi oss på Boquerian och beställde smårätter tills vi var både fruktansvärt nöjda och mätta. Andra kvällen kom hon hem till oss och åt middag. Det kändes så naturligt att ha henne där och det är något speciellt när man som familj ses i mindre sällskap, inte hela gänget jämt. Samtalsämnena blir andra. Det var bara så himla fint och jag hann glömma att vi egentligen inte bor i samma stad. När hon skulle gå mot bussen den kvällen kom dock den insikten och en liten sorg small till i hjärtat. Det är väldigt fint att få ha sin familj nära. Älskade syster, jag är så glad att du var här! På lördagen den veckan gjorde jag och Wille Nyhetsmorgon och spelade "Den känslan" akustiskt i programmet. Rune var med på plats och jag vet att jag är partisk, men vi har faktiskt världens finaste och bästa unge. Kliva upp 05.00 en lördag för att mest bara sitta i ett rum och vänta, vänta, vänta. Många teckningar blev det, många kakor och lite Game Boy. Vi har fått låna ett av de Game Boy jag och mina syskon hade som små och det är ju att bli barn på nytt när man hör Tetris-musiken eller Pokémon, som är stora grejen hemma hos oss nu. Rune är väldigt intresserad av Pokémons. Alltså, väääääldigt intresserad och det är bra för det går att göra typ allt med Pokémon. Leka Pokémons, rita Pokémons, pärlplatta Pokémons, titta på Pokémons, spela Game Boy med Pokémon. Det här är dörren till hans rum. Han har ritat alla utom den gula i mitten som jag hoppas han snart vill rita en egen så vi kan byta. Så fint! Och kul även för oss föräldrar när han nördar in sig och får lära oss. Mest vill han läsa om Pokémons och har sitt lexikon med sig vart han än går. På riktigt. Han lämnar inget rum i lägenheten utan den. Och han minns allt och bläddrar fram och tillbaka medan han bokstaverar fram Pokémonen han letar efter. Var en julklapp som mest bara "slank med". Han har nog aldrig älskat en sak så mycket som den. Hur som helst. Nyhetsmorgon som musikgäst är en egen liga. Man måste vara där till 05.45 då man bygger och soundcheckar musiken. 07.00 gör man bildrep och när sändningen börjar strax innan 08.00 måste allt vara klart. När man bara kör en låt blir det väldigt lång väntan och med sång och gitarr-sättning är man dessutom klar snabbt. Gud, va man bara sitter och sitter. En sväng in i smink. Många vändor in till fikat. Försöka hålla energin uppe och rösten pigg. Väntan. Väntan. Väntan. 11.29 hade vi som tid för medverkan. Sex timmar efter vi var på plats alltså. Energin i rutan är typ den sista man har kvar. Efter Nyhetsmorgon åkte lilla familjen direkt till Maximteatern för yes, vi körde dubbelgig denna dag. Bianca Kronlöf och Kontext som styrde upp en helt fantastisk 8:e mars som vi skulle spela på som sista programpunkt innan DJ:n skulle ta över. Blev korv med bröd-lunch på kiosken intill och sen var vi så effektiva vi bara kunde så vi skulle hinna hem och vila innan det var dags att vända tillbaka. Vilken underbar 8e mars! Älskade allt! Älskade Bianca! Bianca är liksom en person som verkligen GÖR. Hon inspirerar mig och ger mig väldigt mycket kraft. Sättet hon samlar människor. Stärker. Både genom en sån här kväll eller en gång hon bjöd hem massa folk till sig för ”Pk-mingel” där man fick vara skör och tilläts lära sig om svåra ämnen. Det kan ju vara så otroligt svårt att veta hur man ska prata om känsliga ämnen om man inte känner sig en miljon säker på det man säger. Bianca vet och lyfter värdet i att våga och tillåta prata både när man har stenkoll och när man vill stötta och lära sig. Underbar är hon. Liksom hennes syrror. Som Leffe, nästa bild, som var en helt briljant konferencier hela kvällen. Väldigt värdefull kväll och så glad att få dela den med Wille. Rune sov över hos sin bästa kompis. Första gången han sov borta själv hos någon annan än familj. Det gick jättebra och trots att han vaknade mitt i natten hade han somnat om och snarare blivit lite förvirrad än ledsen när han inte kände igen sig. På söndagen tog Wille tåget ner till Osby redan vid 07-tiden för en spelning där och jag gick och hämtade Rune, tog honom till fotbollsträningen och sen myste vi hemma resten av dagen. Wille kom hem sent på natten. Alla andra i bandet är småbarnsföräldrar, tänk bebis, så de var måna om att komma hem samma dag/kväll om de kunde. Wille hade missuppfattat var Osby låg och råkat säga ja han också, trots att det inte fanns samma behov hos någon av oss att få hem honom snabbt. Gud, va sliten han var. Tur för honom så kunde han ta lite helg när helgen var slut.Andra veckan i mars inleddes med ett teammöte. Snabb sammanfattning så består mitt team, alltså mitt egna utanför bolag jag samarbetar med, av Majken som framförallt projektleder och Emma som fokuserar på sociala kanaler och har tagit alla (väldigt) fina bilder i detta inlägg, t ex. Efter mötet satte jag och Emma oss i bilen och körde ner till Ugglarp och hann komma ner så vi fick uppleva den underbara solnedgången. 50 mil enkel väg känns som 10 om man möts av solnedgång, så är det bara. Vi åkte dit för en produktionsdag för ett reklamjobb jag ska göra. När vi var klara med det kom mamma och Joy, min svåger tillika platschef på byggföretaget som byggde studion, ut och vi tog ett uppstartsmöte för kommande renovering. Vågar knappt tro att det börjar bli dags! Resten av veckan blev en mötesvecka. Passade på. Hade sån jäkla ägglossningsenergi, vilket jag som är väldigt påverkad av min menscykel har lärt mig att utnyttja. Livet är med en, saker ska fram. Så känns det. Dessutom vet man ju att det gäller att maxa innan pms:en kommer för att köra mig rakt ner i botten igen. Grejen med den här ägglossningsenergin var bara... att jag inte alls hade ägglossning. Jag var - mitt i pms:en?! Jag ska inte ta ut något i förväg här, men jag hoppas verkligen det har att göra med ett gäng vitaminer jag börjat lassa i mig senaste månaden. Tänk om det faktiskt funkar?! Inte ta ut något i förväg, inte ta ut något i förväg. Men, alltså. Jag har sånna enorma besvär med min pms, men så blev jag uppmanad att äta mer järn och B-vitamin och satte igång en kur efter Mello. Peppar peppar! Och tur för mig och alla mina möten så hade jag inte fattat att jag egentligen hade pms och "borde" vara socialt obekväm och velig med ett självförtroende i botten. Nej, alltså jag KÖRDE PÅ! Pratade med hela handen, sålde in nya projekt. Och jag gjorde det BRA! Bokningsbolaget, ett produktionsbolag jag gjort TV-program med tidigare, skivbolaget, gamla kollegor, min blogg-kontakt här på ELLE. Alla fick de träffa "passa på-Linnea" full av energi, hunger och en skarp målinriktad skalle. Är egentligen i chock, men hur som helst ska det bli riktigt kul att följa upp allt och se vad det kommer bli av alla dessa nya trådar. Helgen som följde var lugn. Wille var iväg och spelade på lördagen och jag och Rune gick på kalas och sen blev det tacos hemma och min kompis Mira kom över så drack vi öl och testade ansiktskrämer as grown women gör. På söndagen fick vi för oss att det var fint väder och drog iväg till Drottningholm och blåste halvt bort, men Rune tyckte trädgården var ett toppenställe att springa på och är han nöjd, är jag nöjd. På kvällen repade jag inför ett kommande jobb som jag inte tror på är sant att jag ska få vara med på. Det var precis lika kul och pirrigt som jag föreställt mig. Pepp!
