Varit några dagar i sommarstugan denna vecka. Spelade i Finspång i helgen och när vi ändå åkt en bit på vägen kändes det lika bra att fortsätta söderut. Så känns det ju alltid. Som att det är lika bra att fortsätta till sommarstugan. Bara jag närmar mig Gullmarsplan med bilen är det egentligen lika bra att fortsätta. Vi varvar jobb med föräldraledighet när vi är här. Byter av varandra. Just denna vecka har Wille haft jobb som närmar sig deadline så jag har tagit lite mer ansvar hemma. Det har varit skönt. Det är dags för honom att få fokusera mer på sitt jobb och för mig att ta steget åt sidan som möjliggör det, så som han möjliggör det för mig. Just nu sitter vi båda och jobbar här inne i studion. Rune hängde med mamma till Laholm, de har en grej för Laholm, och kommer tillbaka först mot kvällen när vi ska äta middag ihop. Det är så jävla dyrbart för mig, de här små sätten att umgås. När vi är här så mycket behövs inga större trummor spelas på. Nån åker till nån bara så äter vi ihop och det räcker. Idag, när jag lämnade Rune i Halmstad, snackade jag en stund med mormor. Hon sover alltid när jag kommer in. Tänk, nu fyller hon 97 år snart. Det är klart att kroppen är trött! Ändå är det samma energi som möter mig när hon ser mitt ansikte. "Nä, men hej. Är det du?". Jag brukar berätta varför jag är i stan och visa lite bilder från Ugglarp. Varje gång säger hon att hon är så glad över att jag och Wille älskar Ugglarp så mycket och vill fortsätta ta hand om det. Och varje gång konstaterar hon av hur bra allt blev, det där beslutet i början av 60-talet. Att, trots att det endast stod ett annat hus där, så kände de att det var rätt ställe att bygga på. Hon ser lika glad och finurlig ut varje gång hon slås av att de verkligen inte hade en aning då, vad det skulle komma att bli för plats för sin familj. Åh, mormor och morfar. Tack <3 Jag älskar verkligen vår studio. Det är så lugnt här inne. Idag blåser det inte så mycket utanför heller, så vi kan ha öppet, men oavsett väder är studion så rofylld. Jag är så himla, himla lycklig över att vi kunnat skapa den här platsen. Det är verkligen en "nyp mig i armen"-känsla varje gång jag tittar på studion från det andra huset. Jag hoppas den känslan aldrig går över. För nån vecka sen var jag här familjen Robin Ottosson och Amanda Ekström kom förbi för att plåta Mio-samarbetet jag gör. Mot eftermiddagen letade sig solen in i studion och de kunde inte motstå att fota lite när jag fixade till därinne. Här kommer därför lite fler bilder, på vårt älskade älskade rum. Skulle ni vara sugna att veta lite mer om hur vi har byggt och vad allt ni ser på bilderna har för funktion? Inget har lämnats åt slumpen, det är en sak som är säker. Skriv era frågor i kommentarerna så ska jag samla ihop ett matnyttigt inlägg åt er nördz. Puss så länge! Alltså, kolla in golvet?! Det är alltså långa vackra träplankor som följer formen på rummet, det vill säga den femkantiga pentagonen. Man vill ju egentligen inte ha matta här som täcker... Ska skaffa en mindre trummatta så man verkligen ser formen. Och på tal om former... Plattorna i taket är där, precis som panelerna på väggarna, av akustiska skäl. Måste dock säga att jag gärna haft det såhär även av enbart estetiska skäl också! Som jag älskar denna plats!
