I september ska jag ut på turné med Norrbotten Big Band. Det ska bli så jäkla kul. Mina låtar, mitt band med deras arrangemang och käftsmälliga ljudvägg av massa blås. Vi inleder i Bollnäs 13 september, sen blir det Stockholm, Värnamo, Halmstad, Malmö, Piteå innan vi avslutar i Luleå 21 september. Biljetter och mer information om själva spelningarna hittar du på United Stage's hemsida. Det är verkligen ett speciellt samarbete. Helt ärligt - inte vem som helst som kan göra den här grejen och jag hade blivit förbannat på andra artister om de skulle göra detta, men inte kaxade upp sig lite. Så, med all rätt tänker jag vara bra mallig att Norrbotten Big Band vill göra detta med just mig. Inför att då berätta om det här turnén kändes det extra viktigt att bilderna i marknadsföringsmaterialet verkligen andas den attityden, att detta verkligen är något annat. Självförtroende, lekfullt och "håll käften"-snyggt. Så, jag drog ihop mitt bästa gäng och tog helt nya bilder. Foto: Eva EdsjöBAM! Detta var första gången jag styrde en photo shoot helt själv. Ofta har jag ju tagit nya bilder när jag ska släppa ny musik och då är det ju mycket som ska synkas med mitt skivbolag. Denna gången handlade det om live och även om jag här jobbat nära Norrbotten Big Band i denna process så hade jag en så stark vision för bilderna och jag fick förtroende att genomföra den. Jag började med att kolla Pinterest. Har rätt många anslagstavlor där och uppdaterar löpande med sånt jag gillar. Just för det här samarbetet ville jag flörta lite med gamla tidernas jazzskiveomslag. Miles, Charlie Parker, Julie London, Nancy Wilson och Cannonball Adderley... Många av mina favoriter är plåtade i studio. Skarpa block med färger och selektivt utvalt, snarare än massa plotter och detaljer. Typsnitten raka, tydliga. Norrbotten Big Band har ett eget grafiskt manér som vi förhöll oss till med typsnitt och placering, så den biten var enkel och redan "in the mood". Se här: I övrigt handlade det om färger och styling och jag hittade tidigt bilder på Pinterest med den alarmerande röda färgen. Det kändes givet direkt. Och för att inte falla helt i retro-fällan, det skulle ju bli vilseledande för själva konserten eftersom det inte är en jazzkonsert utan en modern take på storband med modern popmusik som grund, så behövde stylingen kännas nutid. Och rå. Mina favoritomslagskvinnor är ofta så eleganta i sin kvinnlighet. Och det musikaliskt får i alla fall jag associationer till en viss sorts jazz av det. Därför var det viktigt att tweaka det och representera kvinnligheten på ett annat sätt. Ett lite mindre förutsägbart. Vill ju inte att ni ska kunna räkna ut konserten i förväg och då får ju inte bilderna kännas förutsägbara heller. Foto: Eva EdsjöDet landade på en svart klänning av Kristine Boström. Hon sydde upp den åt mig inför julturnén och jag hade redan då tanken på den här plåtningen. Örhängen (Lotta Vintage), ringar (Albin Josephsson, LOD) och stövlar (Cos) hittade älskade KÄMPEN Malin, aka MaxJohan, åt mig. Titeln "kämpen" kommer jag utveckla senare. Ni kommer fatta. Mitt face har peppens snyggaste moster Conny Bäckström lagt sina begåvade händer på och håret, den briljanta Sofia Geideby som både färgat och stylat. Assisterande hårstylist var Mel Kronfjäll, som roligt nog precis börjat på Sofias salong Little Factory, och bilderna är plåtade av C H E F E N Eva Edsjö. Ljuset, kompisar, kolla in ljuset?! Så glad att vi hittat varandra! Och nu när jag nämnt alla som kreativt jobbade med plåtningen vill jag verkligen också slänga fram att det krävs mer än kreativt jobbande för att få till en plåtning. Shine a light på Wilma, min fantastiska projektledare på Aller media, som allmänt bara får allt att funka - tack! Foto: Eva EdsjöÖverhuvudtaget. Allt var verkligen så himla roligt bara med den här plåtningen. Allt gick så himla bra, var så lugnt och smidigt och samtidigt superkreativt och kändes nånstans som en slags manifestation över hur långt jag faktiskt kommit i min karriär. Med det menar jag att jag har så himla bra folk omkring mig idag. Det är jag så jäkla stolt över. Att jag har sånna här, just de här, människorna som vill jobba med mig. Extremt proffsiga och sinnesjukt bra på det de gör och samtidigt sånna genuina människor med sunda värderingar och en underbart positiv energi bara. Det är, för mig, ett kvitto på att jag lyckats inom mitt jobb. Jag har tillåtit så mycket annat i min närhet förr. Det gör jag inte längre. Och det har blivit så himla mycket bättre. Foto: Eva EdsjöDessutom var det kul för många av mina närmsta jobbrelationer sammanstrålade genom plåtningen. Jag gick låna studio av Aller media, min partner för till exempel den här bloggen och som skapar värdefulla samarbeten som möjliggör helt nya saker för mig. Den röda bakgrunden fick jag låna av Sony, mitt skivbolag sen Idol, men eftersom de var mitt i flytt så fick jag dessutom hjälp av mitt sista stadiga ben, mitt bokningsbolag United Stage, för förvaring. Alla bara ställde upp. Det var så fint och, igen, gjorde mig stolt. Efter plåtningen blev det många samtal med Eva om urval och tillslut landade vi i dessa. Tuschmässigt jämnade Eva ut den röda väggen, som var rätt rock n' roll-bucklig, en BH-kant och något hårstå som tog massa omedvetet fokus försvann från en av närbilderna och lite smink på ögonlocket. Annars är det inget fixat. Jag kanske är en jävla tönt som påpekar det, men jag vill faktiskt att ni förstår hur jäkla bra folk jag jobbat med här. Ljuset, sminket, håret, stylingen. De noggranna blickarna från samtliga. Alla spring fram och tillbaka för att göra småjusteringar tills det känns perfekt. Folk kan få göra hur mycket de bara vill med sina bilder, jag bryr mig egentligen inte, men det är något otroligt fint med ett snyggt hantverk också. Och nog fan vart det snyggt! Foto: Eva Edsjö
