Turnébussen. Wille kör, Anton är co-driver så countrymusiken pumpar ur högtalarna på hyrbilen. Angelica och Sofia gör sina bästa försök att vila i mitten. Jag och Oscar trycker längst bak. Det är sånna där säten som slutar en bit, säkert tjugo centimeter, innan fönstret så helt omöjligt att få en vettig lutning på skallen. Jag har redan gett upp. Det skvätter från bilarna som kör om. Grått landskap tornar upp sig med ett lugn som känns välkommet efter de varma dagarna.Ikväll spelar vi på Liseberg. Nu är turnén igång på allvar och detta blir tredje kvällen i rad och en fjärde ska det bli innan några dagar paus. Och rösten håller. Fy, fan va skönt. Jag har varit orolig. Fick ny kortison utskriven innan Allsången för att kunna va på säkra sidan och hålla veckan ut. Hittills har jag inte behövt ens tänka på att hämta ut den, men det känns tryggt att veta att jag har den hjälpen OM det skulle krävas. Mmm. Ska bli kul ikväll. Detta blir tredje gången på Liseberg och denna gången på dansbanan, vilket blir kanon. Har spelat både lilla scen och stora scen och nog är det mäktigt med alla människor på stora scen, men dansbanan blir ju som ett tält. Två av mina bästa gig har varit i tält, på Storsjöyran och Bråvalla. Svettigt och fint. Det jag hoppas på i alla fall.Nu åker vi över Hallandsåsen. Här är det dimma och mina ögon vill in i samma sinnesstämning och vila en stund. Är det värt nackvärken att ändå försöka? Det kanske det är? Turnélivet. Urladdningarna och återhämtningen. Vi hörs senare.
