Ja, men alltså. Hur mäktigt var det inte att få sjunga med Gävle symfoniorkester? J Ä T T E M Ä K T I G T ! Erik Larsson på Gävle konserthus tog lite bilder under kvällen. Låt oss tillsammans titta tillbaka och försöka tänka oss in i hur det lät. Här sjunger jag nog ”Det kommer en tid”. Gissar att händerna är placerade mot hjärtat av textraderna ”vet mycket mer nu om vad som är viktigt”. Det var låten vi öppnade min del med. Först spelade orkestern ett nyskrivet stycke och sen kom jag in med ”Det kommer en tid”. Efter ”Det kommer en tid” spelade vi ”Lyckligare nu”, ”Sms” och ”Säga mig”. Sen lämnade jag orkestern för ytterligare ett eget stycke innan jag bytte kläder och fick den mest dramatiska entré av dem alla med ett långt intro till ”Småtjejer”. Lät känslan av allvar vara kvar med ”Den stora dagen” innan vi lättade upp med den nya ”En dålig idé” och avslutningsvis ”Halmstad”. Avslöjade redan innan Halmstad att det fanns en låt till inrepad så extranumret blev ”Dansa med mig”. Sen hade vi inget mer, men publiken stod och applåderade in oss igen och då var det inget mer att göra än att spela om något. Önskemålet från publiken blev ”Lyckligare nu” så vi körde den igen. Otroliga Peter Nordahl, dirigent, påväg in. Så lyxigt att ha fått jobba med honom. Detta var ju på alla sätt som går en unik kväll. Vanligtvis krävs lång lång framförhållning för att få till ett samarbete med en orkester. Det ska finnas plats i Konserthusets schema, tid att skrivas arrangemang och så ska ju allt repas in. Men på grund av att det varit en så märklig tid har alla regler liksom upplösts och vi kunde till och med vara lite spontana. Så kul! Och mer ska det bli! Det var verkligen en superfin kväll! Jag trodde dock aldrig att vi fick ihop tiden. Vi hade planerat för 70 minuter och det var också det det blev, men jag svär att det bara kändes som 45 när vi var klara. Antar att det är ett positivt tecken, men jag och Peter började direkt spåna på fler låtar för att kunna ge en längre konsert nästa gång. Mycket gott snack efter konserten. Hade vänner där som jag pratade med en stund plus att Karl-Johan Anckarblom, arrangör som skrivit några av arten för konserten, var där och sa hej. Han har skrivit arr till mig förr. Roligt att han kom! Mina två looks är förresten signerade Maxjohan. Den svarta kostymen på bilden ovan är en ”By Marlene Birger” från typ 2017 som jag fått en överdel till av genom en Wonderbra och några slaktade second hand-linnen. Den brons/röda/lila är en dress med tyg från en lada med second hand-grejer utanför Varberg som jag hittade förra sommaren. Modellen är inspirerad av en rosa dress hon sydde åt mig i somras, till Hx-festivalen. Plus väst. Älskar väst. ÄLSKAR. Smyckena kommer från Maria Nilsdotter och Cornelia Webb. Längtar tills jag får stå med en sån här orkester igen. Inför en sån här publik. På återseende <3
