Det är bara du och jag och havet. Min plats här på jorden. Blåsten som tar tag. Lukten av tång. Kylan. Älskar det. Nu är bästa tiden att vara här. Så säger jag nog jämt, men nu är verkligen det. Också. Kylan biter i kinderna, men inte så det gör ont. Bara så man känner sig frisk. Som en hurtbulle. När solen lyser blir det varmt. Tjocktröja-varmt. Det är perfekt. Kan gå omkring utan att varken frysa eller svettas. Fixa lite i trädgården. Glömma bort att stänga dörren direkt utan att det är någon fara. Sånt. Det är bekvämt att vara här nu. Stranden är tom och utan några förbud. Och vi får elda. Nu är det lite för blött i luften för att det ska vara kul. Blir ju så hemskt rökigt när man eldar i fuktigt väder, men bara det lättar så sätter vi igång. Framförallt behöver vi ta till vara på ved för vintern. Så himla true att behöva ta hand om ved, visst? Haha, ”true”. Så himla fånigt uttryckt, men det är en smått ljuvlig känsla att ha olika projekt här beroende på vilken årstid det är. I vår är det ju dags att ta tillvara på naturen igen och i sommar badas det. Nu är tiden att städa undan och preppa. Typ. Och såklart bara vara. Det sker tack och lov per automatik.
