”Men du bor där va?” säger när jag berättar att vi är i stugan. ”Vad gör du hääär?!” fick jag av en bekant förra veckan när vi sågs på en grej inne i Stockholm city. Jag är tillbaka i livet av att ingen fattar var jag egentligen bor, men det gör inget. När jag bodde i Malmö och pendlade till kärlek och jobb i Stockholm (flyttade först 2014, efter andra plattan alltså) var det emellanåt rätt tufft för då trodde bara folk jämt att jag inte var där de var. Ingen i Malmö hörde av sig för de trodde jag var i Stockholm och de i Stockholm tänkte jag var i Malmö. Nu är det ju skitsamma. Man hittar ju ändå inte på något och med en tvååring har jag inte tid att leka ängslig och hitta på att jag inte har några vänner kvar. Dessutom trivs jag, just nu, med att folk tror jag är i stugan. Min tid i Stockholm respekteras och ”ta det imorgon/hörs om det nästa vecka” körs inte med eftersom folk inte vet att jag skulle kunna det. Dessutom får jag ro att vara här för de som vet att jag inte bor här behandlar ju lin tid här som om det är semester och ledigt. Denna lyckliga bubbla lär väl spricka snart. Nån jävel kanske läser här?! Skitsamma. Jag har det så himla bra och nu är jag alltså tillbaka. Här alltså. I Ugglarp. Och ja, det är precis lika apäckligt vackert som alltid. Kom hit igårkväll och idag har vi varit inne i Falkenberg och köpt en tigersåg, arbetshandskar och kofot. En blå ”Hitta Doris”-potta också, men den ingick egentligen inte i planen. Planen ja. I helgen är den att vi ska plocka ner fönster från en kompis hus som ska rivas inför vår renovering. Underbart bra! Framförallt två större fönsterpartier, ett med skjutdörr, som var i jättebra skick och bara synd om det skulle kasseras. Vi är jätteglada att få grejer, de jätteglada att de kommer till användning. Trodde det skulle ta hela helgen. Eller såhär. Det skulle ta hela helgen. Om det inte vore för vänner. Gud, va det är världens bästa grej! Det kommer ett gäng på söndagen och enligt vår idol ”Olof som kan allt”-Olof ska det bara ta nån timme. Hur bra?! Så bra. Och skönt. Så idag har vi bara tagit det lugnt resten av dagen. Tagit lite mått, tagit några samtal. Imorgon blir det jobb i trädgården, testa nya tigersågen på björkarna. Vart ju så svettigt inspirerad av Peter Jöbacks trädgård när jag var hos honom och Oscar förra veckan. Gästade Peter på hans livestreamade gig. Här är en bild när han och Pernilla repade med bandet. Man anar en del av trädgården här. Svettigt inspirerad, ja för herregud. Kommer väl aldrig ha råd att skapa en sån plats, men lite mer buskar och träd ska jag allt få till. Blandade färger och stilar. Älskar när liksom allt får ta plats. Sånt som trivs av sig självt och klarar tufft klimat är ju dock krav här också, vilket sänker ribban. Jaja, inspiration är KUL och ni är bara en ”klicka följknapp” bort (till Peters instagram alltså) så kommer ni garanterat bli det också. Tänker att min första och största prio är väg-sidan. Där vill jag ha lite mer ”rum”, som jag vet att det heter i trädgårdsprogram. Så det blir mysigt och lite mer privat. Mot havet kan det få vara öppet. Mmm. Nu ska jag dricka upp min ljumna Laggu (Lagunitas) och somna till nån serie som den småbarnsförälder jag är. Nån jävla ordning, tack! Puss!
