Det är fortfarande mycket. Tog en helg i Ugglarp för att spela in sista grejerna på skivan och jag insåg verkligen styrkan i att ha byggt oss en studio en bit från hemma. Allt med resan dit var balsam för själen. Timmarna i bil av att stänga av hjärnan och fokusera på körningen. Miljöombytet. Familjen. Och dessutom sken solen. Det fanns vår i strålarna, även om luften och marken fortfarande var krispigt kall. Visade sig att vi fått in möss igen. Va så malliga när vi kom till stugan i julas för då var det noll spår av möss och det gjorde väl oss lite slarviga. Nu var det spår överallt. En kvarglömd clementin som låg urgröpt. Några rester från valnötterna vi fått och lämnat kvar på golvet i skafferiet. Och inte ett sovrum hade vi stängt. Blev att tvätta allt. Sån jävla tur. Finns det något mer rogivande än synen av vita lakan på tork? Amen.
