Wille ligger i enda änden av soffan och jag i den andra. Mamma la sig precis. Jag och Wille borde nog också lagt oss när hon stängde ner Wordfeud för denna kvällen, men vi är typ för trötta för att sova? Långa långa dagar. Många många saker att hålla reda på. Just nu har vi repat för Christmas night. Och så ska jag vara med i Idol imorgon och både sjunga med Cimberly och en egen låt. Så blev Rune sjuk. Och håret behövde färgas om. Scenkläderna. Ett samarbete. Revisorn som ber om att få stäng kvartalet som varit. Jag får ställa alarm på mobilen för att komma ihåg det som känns mest slut, annars går det inte. Igår spelade vi in ett inslag till Idol på morgonen innan repet med Christmas Night började för att sen efter repet åka till Idolstudion och repa där. Väl hemma mötte mamma mig som släppt allt och åkt upp på morgonen till oss då Rune blev sjuk kvällen innan. Det var så fint att se henne. Hon hade lagat mat. Hade jag inte haft mer att göra hade jag tillåtit tröttheten och känslorna att få mina ögon att gråta lite en stund, men jag var tvungen att skicka några sista mail och styra några sista saker så tårarna fick vänta. Och det var ändå lite att de kom idag. Idag fyller jag år. Vaknade inte när Wille smög upp vilket kanske är första gången?! Jag sov liksom på riktigt inatt. Det kändes coolt, kanske vuxet? Jag brukar aldrig kunna sova natten innan födelsedag. Hur som helst. Mamma, Wille och Rune sjöng och sen blev det räkmacka och paket till frukost. Så fint! Rep idag igen och innan vi körde till lokalen behövde jag lämna ett par stövlar till en tatuerare jag älskar så han kunde illustrera på dem tills imorgon. Såg på klockan att det kunde bli jäkligt tight och va sugen att skita i, även om det skulle ställa till massa logistik senare, för jag ville verkligen inte va sen till repet. Wille stod på sig. Vi skulle definitivt hinna. Jaha, okej då. Han är ändå Stockholmaren… Vi hann inte. Lämnade stövlarna, men omöjligt att hitta parkering och jag släppte av Wille så åtminstone han kom i tid. Lyckades tillslut hitta parkering. Fick stöd av en fd lastbilschaffis som godkände min ”på håret till att stå på lastplats”-parkerade bil och sen, när jag kom in i lokalen, ja men då stod alla där och sjöng för mig. Hela produktionen. Arvingarna?! Att bli lite sena var alltså planerat. Helt klart vattniga ögon där. Bubbel och tårta och bjudlunch på det. Så himla fint! Blev så himla glad! Mellan alla grattis körde vi in i kaklet med repen och när vi var klara cyklade jag kvickt till Sofia på Little Factory för att preppa håret inför Idol imorgon. Cyklade hem i regn, men det störde mig ingenting. Väl hemma väntade familjen igen och vi käkade mat från Amidas kolgrill och sen blev det bubbel i soffan. Underbart. En födelsedag med mycket jobb. Jag som typ ser min födelsedag som helgdag skulle nog protesterat högljutt för några år sen, men vet ni vad? Denna dag har varit helt perfekt! Jag börjar bli trött här och kommer få utveckla detta jag ska skriva nu mer en annan gång, meeeen. Jag läste vad jag skrev förra året och då verkade jag tro att 36-åringen hade lite av en rökmackesituation att börja på. Riktigt så var det inte. Riktigt så blev det inte. 35-åringen hade det tufft. Med 36 kom jag tillbaka till något slags driv, men ett lite sviktande självförtroende har krävt väldigt mycket av 36-åringen och hon har fan jobbat arslet av sig. Gjorde klart hela skivan. Släppte hela skivan. Skapade ett helt unikt turnékoncept. Turnerade. Den blomstertid visades. Sommaren gick till jobb. Många olika projekt. Sen var det så himla mycket annat också. Nya vänner. Alla mot alla igen. Förhandlingar. Tvivel. Oro över symptom och astma-utredning. Omtag. Upptäcka Stockholm igen. Tusen saker jag glömmer nu. Livet. E4:an. Ugglarp. Allt.Jag är supertacksam för allt jobb 36-åringen orkade med, helvete va hon kört?! Både med jobbet och typ livet. Lite ”ingenting är omöjligt”-mentalitet över henne. Hon tog ut mig på stan igen och lät mig ha riktigt kul när jag börjat tvivla på om stan var för mig. Hon tog inget nej som svar utan svängde till det så det gick att dansa till. Hon sprang fram rakt in i mål och där vid mållinjen står nu 37-åringen redo och kramar om och tar det vidare. Känner mig fan vis. Det känns så himla rätt att vara 37. Som 37 vill jag ro om lite mer. Ta hand om mig själv. Ta hand om min familj. Vara snäll och samtidigt peppande och upplyftande. Förstå vad jag har, förstå vem jag är. Boosta. 37 är så himla vuxen. Med 36 kom lite chocken att jag började bli så himla vuxen. Med 37 känns det bara så självklart. JAG är självklar. Den känslan ska jag fan hålla hårt i, lika hårt som när Rune vill ge en av sina superkramar. Och det känns fint. Lika fint som ”kanin-muffinsen” han gav mig till frukost. 37, du är så himla välkommen i mitt liv! Känn det!
