Sov så himla dåligt inatt. Slutspurt på skivan. Huvudet stänger inte av. Till och med när den sover så ska den stressa mig. As. Inatt drömde jag en sån där ljuvlig historia där jag hela tiden kämpade mot klockan och hur jag än sprang så kom jag inte fram. Skulle hinna med ett flyg. Det var viktigt. Mellan Halmstad och Stockholm. Ingen flygskam i drömmarnas värld inte. Däremot stress. Massor av stress. Allt var emot mig. Nu minns jag inte allt längre, men jag minns att jag sprang och trillade omkull hela tiden. Sprang in i återvändsgränder och fick börja om. Skulle checka in bagage senast en kvart innan. Bussen, som skulle ta mig dit i god tid, kom inte. Fick springa igen. Insåg att jag inte skulle hinna till kvart i så fick slänga ifrån mig min väska med all packning eftersom den innehöll stora förpackningar med vätska och ändå inte skulle få komma med. Just då sprang jag över mamma och pappas tomt. Det var ju praktiskt. Men fortfarande långt kvar till flygplatsen. Framme på flygplatsen. Så svettig. Flygplatsen ser inte ut som i verkligheten utan det är två våningar och de där jävla trapporna har jag sprungit i många nätter. Samma sterila miljö. Samma vänthall och samma köer. En stressdrömsmiljö som återvänder. Jag hinner precis fram till disken innan de stänger. Efter denna jävla pärs att ta sig till flygplatsen känns det bra. Jag kommer få åka med planet! Personalen vid disken blippar min biljett, sen TAR HON MITT BANKKORT! SKRIVER IN 3675 KR! OCH BLIPPAR DET OCKSÅ?!! Jag blir jätteupprörd. Fattar inte vad hon tagit betalt för. Hon förklarar att jag saknar något som jag skulle skrivit ut själv och hade hunnit om jag var i bättre tid. Jag skriker. Kräver att få prata med hennes chef. Hon kan fan inte ta mitt bankkort sådär?! Hade jag vetat att resan skulle kosta massa extra hade jag aldrig velat åka med. Hennes chef kommer. Det är en gammal kollega till mig, som jag varken haft kontakt med eller tänkt på på länge. Ändå är det han och i drömmen blir jag alldeles TOKIG av att det är just han som ska föreställa nån slags mellanchef och kommer fram till disken med ett elakt leende. Nu ska han förklara vad jag gjort för fel. Jävla gubbe, känner jag! Han blir som symbolen för allt som är fel och innan han hinner säga något, med sin fåniga fåniga keps (sån där som barn har när de klär ut sig till pilot, i barnstorlek dessutom) så tar jag tag i honom, kastar honom över till min sidan disken och ut i väntrummet. På något sätt har jag blivit Hulken-stark och han svingar runt hörnet och faller ner för trappan - och dör? Det spårar ur. Jag förstår ju att jag måste gömma mig och väljer att göra det i flygplanet, vilket SÅKLART är ett sämre val av gömställe på en flygplats där de som letar efter mig jobbar med just den flighten. Jag springer ut igen. Gömmer mig på nån slags parkering. Nu är Tigge med och det blir ett stressmoment i sig att se till så inte han springer ut mot folket som letar efter mig och gör att vi blir upptäckta. Det är vatten runt parkeringen. Flygpersonalen kommer hitta mig, det finns ingen annan utgång för det här dramat, och jag förstår att nu kommer de kasta mig i vattnet.Men det blir inget av det. Precis innan de hittar mig så vaknar jag. Grannen ovanför renoverar. Och jag kom då aldrig iväg med det där planet...
