Så jag låter bli. Det får bli utan bilder. Vill bara säga att jag är tillbaka. Det har varit för mycket jobb, faktiskt, plus att jag haft problem med inloggningen sen det gjordes om en del på sajten här. Nu är det historia. Hej. Igen. Va fint att ha er här. Slog mig precis när jag scrollade igenom de inlägg jag gjort på bloggen hittills att, till skillnad från mitt låtskrivande, så blev bloggen direkt en plats där jag även kunnat skriva av mig med mina lyckliga känslor. Som låtskrivare har jag framförallt haft inspiration när jag behövt en stund för mig själv, hantera känslor jag inte vill stänga inom mig. Med bloggen har jag även satt mig ner för att reflektera över fina saker. Som att Rune ligger och "snackar" i sömnen en liten bit ifrån mig. Han är snart 6 månader. Tänk, va fort det går. Faktiskt, så jävla fort det går. Idag hängde vi med hela familjen. Är i sommarstugan, på västkusten. Kom hit i onsdags. Känns väldigt fint att ha denna plats så man kan vara nära, för en stund glömma bort att man annars bor isär. Vi grillade korv, lekte att kusinerna lekte (de är för små för att interagera så himla mycket), tjafsade över Primetime, kollade film som alla tyckte va jättebra tills det skulle in science fiction och jag, brorsan och mamma suckade i kör. Nu sover alla. Wille släckte precis i vårt sovrum och jag är också väldigt trött, håller på att vänja av Rune vid att äta på nätterna så vår egen sömn är sådär fortfarande, men behövde titta på stjärnhimlen en gång till innan jag somnade. Enda sen jag var liten har jag stått här, på gräsmattan, i mormors turkosa tjockjacka och böjt huvudet så långt bak som bara går utan att falla bak. Då ser man bara stjärnor. Stjärnor, stjärnor överallt. Karlavagnen är strax upp till höger denna tiden på året. Lite osäker på var Venus är, många lyser så starkt nu. Det är verkligen bara så himla vackert. Gud, va jag älskar att vara här.
