In a little while from now If I'm not feeling any less sour I promise myself to treat myself And visit a nearby tower And climbing to the top Will throw myself off In an effort to Make it clear to whoever Wants to know what it's like when you're shattered Left standing in the lurch at a church Were people saying, My God, that's tough She stood him up No point in us remaining We may as well go home As I did on my own Alone again, naturally En helt otrolig låt. Lyssna på den här och följ med i texten samtidigt. Vad är det för text?! Hela låten är otroligt, men kolla in inledningen. Älskar raden "I promise myself to treat myself". Älskar hur berättelsen är skriven och hur hela frasen sträcker sig över hela versen. Verkligen som man pratar. Finns inga regler om radbryt när man behöver få något sagt. Det håller på så länge det behöver. Denna text kommer ifrån låten "Alone again (naturally)" av och med Gilbert O'Sullivan och jag blev helt golvad första gången jag hörde den. Va bara förra året när Wille satte på lite musik att ha i bakgrunden en av de vackra försommardagarna i Ugglarp. Inspirerade mig till en egen låt, men den får vi ta senare. "Alone again (naturally) finns såklart inspelad av flera sångare, men jag tycker helt klart att originalet är bäst. Skulle ändå gärna lyfta en av dessa versioner, den av och med Nina Simone. Hennes tolkning är nästan som en egen låt, en tolkning bättre och brutalare än något nånsin levererat kring matbordet på Grå Gåsen. Nina inleder med ett väldigt Nina Simoneskt pianointro (på många sätt är hennes ID lika mycket hennes röst som hennes pianospel) och när hon sen tar ton är det med en nyskriven text som handlar om glädjen över att hennes pappa dött. Som att hon hört Gilberts låt och, när sista versen kommer som handlar om hans pappas bortgång, hört sin ingång. En tolkning som verkligen tar fäste på essensen i originalet, det brutala innehållet i en rätt behaglig förpackning. Texten vs musiken. Ninas version kan du lyssna på här. Vilken version gillar du bäst?
