Albumet jag alltid kommer tillbaka till. Alltid. När jag är ledsen och när jag är glad. När jag vill va själv och när jag är med folk. När jag egentligen vill ha tyst och när jag behöver bedöva tystnaden med volym 11. På den vackraste vårdag du kan tänka dig, du vet den där första dagen man näääästan kan sitta ute på, och på den där sjuttiofjärde höstdagen med pinande regn som det inte hjälper att man springer istället för går i för man blir svinblöt ändå. För att dämpa pms. För att få dagliga bussresan hem kännas som den är något annan än dagliga bussresan hem. För att hantera värkar. Att titta på bebis till. Bli inspirerad. Ladda för gig. Vara kär. Min absoluta favorit på skivan är re:stacks. Ett tag var det Lump Sum för den otroliga delen som går: "Fit it all, fit it in the doldrums Or so the story goes Color the era Film it's historical" Inte helt säker på om det är rätt text, fick googla för det är i princip omöjligt att höra, men just avslutningen "Film it as historical" tycker jag har så många lager. Poetisk och krass på samma gång. Men nu va det ju re:stacks jag pratade om. *Skaka skaka huvudet* - nu är jag där igen. När jag lyssnar på re:stacks får jag alltid en bild av ett par som dansar tätt intill varandra, sådär med ena armen upp, handflata mot handflata, och den andra armen omkring den andres midja. I en stuga, väldigt lik Aidans stuga han tar Carrie till. Hela situationen är väldigt Aidan/Carrie i deras andra försök. Vackert och samtidigt sorgligt för det är någonting i luften som viskar om att det inte kommer sluta lyckligt, hur bra det än verkar. [caption id="attachment_19532" width="1187" height="889"] Skärmdump från avsnittet ”Sex and the country”[/caption] [caption id="attachment_19533" width="1631" height="1224"] Skärmdump från avsnittet ”Sex and the country”[/caption] Paret där i köket i den bruna trästugan. I verserna går de bara omkring och är, observerar varandra, tittar på varandra. Puss i nacken. Den bränner lika mycket som den lugnar. Handflatorna som möts i närbild. I refrängen dansar de till rytmen när Justin Vernon sjunger "On your back with your racks as he stacks your load" och det är på ett sätt deras vackraste stund - och på ett sätt dansar de som om allt står på spel. Lyssna på albumet här.
