Ha! Där fick du ju din slogan som vi snackade om, Helena. I alla fall för Corona-tider. Va förbi hennes studio i söndags och hämtade en klänning jag köpt. Allt började med en Instagram-bild. En jättefin klänning hon sytt till Sarah Klang för en konsert tidigare i våras. Tyget va fantastiskt och jag tänkte "ja, men när det är dags för nå jobb igen får vi se om det finns kvar tyg till mig, i så fall är det meningen". Så blev det meningen! Och jag fick just den klänningen dessutom. Ett jobb bokades på och jag har ju verkligen inte med mig scenkläder till sommarstugan, men mega-tur för mig för i samma veva blev klänningen till salu. Jag slog till och i söndags åkte vi alltså till Gbg och hämtade den. Fina Helena tog emot utanför sin studio. Vi har jobbat ihop sååååå mycket, men jag har aldrig varit där så det va kul att få se var hon syr alla dessa magiska kläder. Väldigt fin lokal. Blir ju kanske så automatiskt också när den är fylld av roliga instrument och hennes fina kläder. Och så mycket vintage-tyger att drömma sig iväg med. Gjorde några snabba justeringar för att klänningen skulle bli efter min kropp och sen tog vi mått för en 60-tals inspirerad jacka med byxa som jag bestämt mig för sen länge med detta fina rutiga tyg. Ser framför mig hur jag har den dressen och pang-look i övrigt av Conny och Gullan (glam squad på Mello) när jag fotar ett riktigt mäktigt studioreportage här från stugan, när studion jag ska bygga här är klar. Mer om det laterz. Vi är fortfarande i Göteborg ju, MEN, det är faktiskt dags att åka hem. Först det obligatoriska stoppet på Extreme Food, älskar älskar älskar det stället. Sprang in i omgångar för Rune hade somnat i bilen. Köpte starka såser och sånna här! (Psst, tomatillos!) För att göra sån här! (Psst, Salsa Verde!) Men, fan. Göteborg, Göteborg, Göteborg va det ju. Hit and run fullt ut. Snabbt in, snabbt ut och så lite handsprit på det. Kändes faktiskt konstigt, lite pirrigt, att va iväg. Har lämnat stugan för att handla och sådär, men det kändes så stort. Hela vägen till Göteborg, 1 timme och 20 min. Längsta vi åkt på flera veckor. Mådde vi bra av! Och klänningen. Ja, den är en dröm. Älskar den! Tycker det är så bra grej också att sälja vidare istället för att låta kläder bara bli hängandes i ens garderob. Och dessutom tycker jag mycket om Sarah så extra kul att det va hennes först. Lovar att skicka vidare den om den en dag börjar hänga mindre på galej och mer på galge. Men, det dröjer. Det må bli en annorlunda sommar i år, men den ska då innehålla dans i solnedgång i den här klänningen i alla fall. "Jag trivs inte riktigt i klänning". Fnys. Känner mig felciterad när jag tänker på att jag sagt så.
