Drömde världens bästa dröm inatt. Jag vet. Detta inlägg är dömt att misslyckas med tanke på att drömmar BARA är kul för den som drömde det och astråkigt för alla andra, men jag testar. Det var såklart massa knas som inte gick ihop och sådär som det alltid är i drömmar, men den centrala delen var att jag hängde med Mick Jagger och Keith Richards i nån slags galleria där vi handlade kläder med varandra. De såg ut som de gjorde omkring 70-, 80-talet. Coola katter. I en affär var det superrea och Mick och Keith hittade en helt otrolig kostym med ett mönster som ett konfetti av eld. Det var rätt, orange, rosa, gult. Mick körde hela kostymen, Keith kavajen och när de provade kände jag att jag bara måste ha likadan och väldigt snygg brittisk accent, så jag reagerade själv i drömmen, frågade jag om de va OK med att jag köpte samma. Vi skrattade, så där hjärtligt som de bara gör i riktigt dåliga tv-serier. Typ kristna familjen med supervita tänder. Orimligt för alla som inte är dem. Nu när jag är vaken känns det också helt ologiskt vad som var så jävla roligt med detta i drömmen, men jag berättade för dem om hur det var noga när jag var liten att jag inte köpte samma tröja som syrran utan att fråga om lov. Eller nån kompis för den delen, så man inte råkade komma med samma kläder nånstans. Oj, så härligt roligt vi hade i drömmen åt detta. Självklart skulle jag köpa samma, tyckte de. Oj oj. Vi hittade också en vintagebutik där vi hände mest. Allt var assnyggt, alltså pissnyggt, och vi provade kläder allihopa och visade upp. Stylade varandra. Mick Jagger är ju helt klart en av mina främsta stilikoner så det var ju verkligen magiskt att få hänga med honom såhär. Keith hade konstigt nog också en jäkla pepp att testa massa. Han känns ju inte så modeintresserad, men drömmar fixar ju till sånt om man behöver och han provade bland annat en lång svart paljettkappa i sent 60-tals snitt. Vi insåg båda två att den koftan jag hittat, med supermäktigt paljett och pärlbroderi i halsen, skulle vara helt klockren till. Väldigt Gucci, som Gucci känts sen 2016. Han fick den av mig. Fanns ändå så mycket annat och så är han ju så liten och fryser så lätt, stackarn. Ja, jävlar. Alla dessa ljuvliga material. Alla dessa mönster. Alltså, gud. Kläder ingen annan har. Va jag NJÖT i denna drömmen. Hade så himla roligt. Och vi hade all tid i världen. Jag menar, ingen stänger butiken när halva Rolling Stones är där inne. Vi blev så snygga och allt kändes så på riktigt. Kände mig genuint riktigt glad både i drömmen och när jag vaknade. Jag har drömt såhär en gång förut. Då provade jag hattar med Antony Hegarty och skrattade mig vaken. Efter det mådde jag så bra att jag köpte jag den här drömmen till huvudbonad. [caption id="attachment_22496" width="1067" height="1600"] Foto: Mira Wickman[/caption] Just drömmar om att hitta och prova helt otroliga kläder är inte helt ovanligt för mig, men oftast är jag själv. Min vanligaste stressdröm är att jag kommer in i en "bara min stil och allt är på rea"-butik precis när de ska stänga. Den drömmen är vidrig och då är livet jobbigt, ska ni veta. När den kommer såhär istället, med all tid i världen, är jag tvärtom i ett kreativt flow. Ibland lyckas jag rita ner kläderna när jag vaknar, men här kände jag mer att jag ska gå all in på känslan jag haft ett tag nu att jag behöver mer färg och galenskap i garderoben igen. Säkert en känsla som fötts av denna stilla tid av pandemi och stillsamhet. Nu behöver jag flärd och saker som kickar igång mig! Det måste hända något! Ge mig färg, form och glam! Och snabba, dansanta låtar med härliga synthar och peppiga refränger! Hepp hepp, mot pianot!
