Allt är inte guld som glimmar, men en del är bra nära ändå. Som min älskade guldjacka som Maxjohan sydde upp till mig av en vintageklänning. Såhär såg den ut som klänning. Underbar, men att döma av kvalitén på tyget var inte detta en klänning som åkt på så ofta som tyget faktiskt förtjänar. Därför ser den ut såhär nu. En 60-tals inspirerad modell med en längd som tyget tillät. Det ska till knapphål så man kan stänga den, men eftersom de varma tiderna ändå är de som väntar tyckte jag vi lika gärna kunde prioritera annat. Den är ljuvlig öppen också. Grundtyget är alltså en klänning och kragen och armsluten är ett sofftyg, faktiskt, som fick täcka upp där det andra tyget inte räckte plus att det blev fint. Knapparna vintage. Alltså, låt oss ta en liten snabbkoll på hantverket från Malin. Denna kanten, till exempel, mellan vintagetyget och sofftyget. Blir så lyxigt! Det är ju inte det enklaste eller smidigaste att sy om vintagekläder till nya saker. Små små bitar att jobba med, som en gång var en sak. Och som nu ska pusslas ihop för att bli något annat. Min alldeles egna cigarrjacka a k a ”lyxig flärd i sitt mest avslappnade tillstånd” och hur mycket älskar man inte det?! Här är den nästan klar och vi bestämde var knapparna skulle sitta. På P3 Session i höstas hade jag matchande guldbyxor och väst i sofftyget till, bilder därifrån plåtade av Johanna Pettersson: Jackan är dock minst lika snygg att matcha med jeans, ja eller himlen för den delen!
