Igår gick första avsnittet av "Vem tror du att du är", ett släktforskningsprogram som tidigare gick på SVT och nu är tillbaka på Kanal 5 och Discovery+. Det fanns ingen chans i världen att tacka nej till denna chans. Jag pratade med min familj och sen var det bara att förbereda sig på att det som skulle komma fram fick komma fram. Min resa kommer berättas under de fyra första avsnitten och utöver mig är Felix Herngren med, Johan Ulvesson, Carolina Gynning, Maria Lundqvist och Markus Aujalay med. Det är verkligen ett jättefint program där de gjort ett grymt jobb med att leta sig tillbaka i familjeleden och hitta helt otroliga livsöden. Och det var väl nåt sånt jag var inställd på att få uppleva också. Otroliga livsöden från förr. Så blev det första jag var med om istället en smäll på käften i nuet. Vi spelade in under en vecka i december förra året. Covid-restriktioner som ändrades lokalt varje vecka gjorde inte planeringen enkel för produktionsbolaget, men det sköttes väldigt bra och tillslut kom vi iväg. Första resan blev till Pålkem, Lappland. Jag har aldrig varit där innan. Jag har aldrig känt att jag hört dit, men det var något speciellt över platsen. Jag förstod direkt jag steg ur bilen att en del av mig kommit hem. Själva inspelningen då? Jo, men det var som att bli överkörd av en ångvält, hjälpt upp igen och mött av en varm lång kram när fötterna väl fått tag om marken igen. Efter en sån upplevelse är man ju helt slut och det var jag också, men jag var ändå tvungen att skriva ner mina tankar den kvällen när vi kommit tillbaka till Boden där vi bodde. Tänkte att det vore fint att bara dela dem här, så som det kändes just då och allt jag bara behövde få ur mig: "Boden, 7 december 2020 Ok, ska kolla imorgon. Inger är med då också så hon kan ju visa. Ville bara leta på kartan... Blivit otroligt berörd idag. Mycket har handlat om hur staten drev politik för att skogssamerna, som vi är, inte skulle räknas som samer utan bli svenskar istället. Lapp ska vara lapp-politiken där de ”äkta” samerna numera endast var fjällssamerna. Alltså, de som var längst ifrån svenska rasen i sätt att leva, de som var mest olika. Politiken syftade ju kring att lyfta den svenska rasen. Få argument och bevis på att den var överlägsen. Klart det inte funkar då att det finns samer, urfolk och enkla människor, som i mångt och mycket lever som vem som helst. Som en svensk. Inte kan samer bo i hus? Därför raderades dessa samers identitet och skogssamer blev ett mellanting av inte riktig same, inte riktig svensk. Morfar hade det nog inte lätt som barn. Man ansåg att "blandras" hade väldigt dåliga förutsättningar för att bli något bra. Blandras. Det var det min morfar ansågs vara. Det som finns dokumenterat om honom och hans mamma Matilda i rasbiologiska arkiven handlar ju just ”blandbefolkning”. Blandsras var väldigt spännande att studera. Deras förjävliga studier. Gör så jävla ont. Hur kan människor göra så? Jag visste inget om skogssamer innan idag. Jag har känt sån skam över min okunskap, men Anna-Lill var verkligen fantastisk. Hon fick mig förstå. Flytta skammen dit där den hör hemma. "Staten har nästan lyckats". Politiken var effektiv... Saker jag vet nu. Skogssamer hade vanligt också renar, precis som fjällsamer, men ofta många färre och brukade mindre mark vilket betydde att de var mer bofasta på ett ställe. Som Matildas familj i huset där morfar sen växte upp och mamma började livet i. Fjällsamer flyttade runt med sina renar på betydligt större marker och då levde mer nomadliv. Vårt samiska språk är lulesamiska. Vi har rätt att kräva att Gusten, Bibbi och Rune får lära sig samiska som modersmål. Vi är samer. Det är en otroligt kort period i tidslinjen som det samiska klipptes ifrån vår familj på grund av statens politiska agenda jämfört med hur länge vi varit samer. Det är vårt att ta tillbaka. Matilda är det tillbaka i tiden flera tusen år. Statens politik som splittrade både samer och svenskar, men också samer och samer (vem är äkta osv) har gjort enorm skada, men av att prata om det. Lyfta fram det. Lära oss igen om vad som faktiskt hänt och varför det är som det är. De där jävla gubbarna ska fan inte få mer tid av oss. Det är vår tid nu. Experten idag, Anna-Lill Drugge, är doktor i historia och universitetslektor i samiska studier vid Umeå universitet. Vilken människa! Hon pratade mycket om att det är meningen att vi inte ska veta om vårt ursprung. Att vi undrar om vi verkligen är samer. Det var ju det hela politiken gick ut på. Från en dag till en annan byttes titeln ”lapp” till ”nybyggare” så var Matildas pappa och mamma svenskar istället och inget samiskt fanns kvar. Om vi inte kallar oss samer vinner de som förstörde så mycket. Det tänker jag inte låta dem! En annan sak som berörde mig mycket var att morfar är född 1923. Rasbiologiska institutet bildades 1922, året innan alltså, vilket betyder att när morfar föds har den politiska idén vuxit väldigt stark och rasforskningarna handlade ju om att hitta den överlägsna rasen och för att visa på svenskhet som överlägsen ras valde man samer, som var så olika, för att bevisa skillnader. Tänk att växa upp då med detta. Rasbilogiska forskningarna. Gillar inte se deras bilder. Något ont i dem. Inte för morfars skull, för onda avsikters skull. Blir illa berörd. Älskade att se fotot på morfar i gräset. Blir ledsen av att tänka på skammen. Bröt ihop i snacket utanför morfars hus. Trodde huset skulle vara mycket mindre. Vet inte varför, men trodde det. Hela Pålkem var så stilla. Allt nedlagt. Men inte då. Speciellt att tänka på hur det va att växa upp där. Vad fick morfar höra efter sig? Matilda var väl ansedd i bygden. Fick morfar dra nytta av det? Hur var morfar som liten? Det är sorgligt, men inte konstigt att ni inte fick med er det samiska, mamma. Eller vi. Det var nog ett skydd. Var också inne i kyrkan. Marken kyrkan är byggd på har varit vår. Min familj. Det var Matildas föräldrar som sålde. Kyrkan kom att bli en viktig samlingsplats och en trygghet. Matilda var kantor där i 30 år. Samtidigt. Biskopen, Olof Bergqvist, som initierade kyrkbygget var också en otroligt stark röst FÖR rasforskningarna. Allt är hela tiden så dubbelt. Samer ägde marken, rasbiologen byggde kyrka, kyrkan blev viktig för Matilda. Fan, va jag är slut nu... Mycket känslor, men känner mig mycket mer lugn och grundad i detta nu. Hoppas programmet berättar så andra kan få känna samma. Usch, va många vi är som delar just samma. Samma stulna historia. Fick förresten åka skoter. Satt bak Sture på en renfäll. Åt lunch vid vattnet. Mörkt vid två, kolsvart vid tre. Renskavsgryta i pitabröd och sallad, dressing eller creme fraiche. Även hårdstekt rökt ren. Så fint ordnat. Kokkaffe och hembakta bullar. Inger, Eva, Maj-Britt, Sture, en yngre kille jag måste ta namnet på imorgon och teamet. Har ändå mått bra idag! Mått mycket och i det har det mest varit bra! De är så himla fina. Inger vill så gärna berätta om platsen och familjen, men får inte eftersom jag ska få veta nya saker i tv. Annars faller ju allt. Hon är väldigt frustrerad över det, men hon förstår ju. Jag känner samma, men vi ska prata ordentligt om allt senare. Så mycket jag vill veta. Hennes minnen. Ska be henne visa kyrkogården imorgon och lanthushållsskolan. Det kommer vi ändå inte besöka med teamet. Ja, shit. Stor grej det här. Bedövande vackert med all snö."
