Blev lite chockad. Var senaste inlägget jag skrev här från den 3 juni, när jag släppte ”Som du sa”? 3 juni, det är ju över två veckor sen... Känns ärligt talat sinnesjukt att det bara är drygt två veckor sen för så djävulskt mycket har gjorts sen dess att det borde vara ännu längre sen. Det känns som längre sen. Samtidigt är det ju galet att det gått så fort. Inte hängt med på det alls. Haft otroligt mycket att göra och för att klara mig valde jag helt enkelt att acceptera att jag inte skulle hinna med allt. Och lät bli. Här fick det bli tyst, precis som överallt annars förutom där jag faktiskt varit rent fysiskt. Hade inte gått annars. Kan berätta mer sen. Varit kul jobb, bra jobb, men det finns alltid en gräns när det blir för mycket jobb och så vart det nu och då måste jag sätta ner foten på mig själv och stanna upp lite. Och det gör jag verkligen nu. Jag är i Ugglarp igen. Studion är klar. Bandet är här och vi repar inför sommarens turné. Vi spelar, lagar mat och hänger. De kom igår, men jag och lilla familjen kom för en vecka sen och det har varit sju dagar av konstant fix för att kunna repa här. Fixet har varit som terapi. Städa bort byggdamm. Ställa in grejer. Förstå att det är verklighet. Studion är klar?! Det känns fantastiskt. Idag blåste vi på med full rigg sex personer och ljudet känns både behagligt och inte så starkt. Öronen känns liksom fortfarande fräscha, däremot stänger ögonen nästan sig själva nu av trötthet så det är dags att sova. Äntligen är det den där fina tröttheten igen. Som man sover gott av. Ska unna mig det nu. Puss!
