Det måste ha varit under "Crash! Boom! Bang! World tour" 1994. Ishallen i Halmstad. Minns att vi köpte glow-sticks som vi lade i frysen efteråt för att få dem att hålla längre, få minnet av konserten att leva kvar. Det funkade inte, de var släckta redan morgonen efter men jag kan fortfarande se dig där på scenen, snett till vänster från där vi satt. Hur du sken. Hur du va precis allt. Sen fick jag träffa dig bakom scenen på Ullevi 2013. Jag var förband till Gyllene Tider och du gästade. Grät som ett barn när du gått vidare. Din kraft gick inte att ducka för och allt kom på samma gång, hur mycket du betytt för mig sen jag var liten. Att ha någon som du att se upp till. Härma dina rörelser, försöka sjunga lika starkt som. Någon att våga drömma mig iväg med. Någon som kom lika mycket från en liten stad som jag och som få matchar i styrka och stjärnglans. Samtidigt så "på riktigt". Du har varit så otroligt viktig. Du och Per. Tänk ändå, va? Det är helt enormt faktiskt. Åh, Marie. Vila i frid, mäktiga ❤️
