Kommit av mig lite här. Inte meningen, men det har varit lite hektiskt. Mamma gör ett hästjobb med webshopen (älskar dig!) och jag jonglerar med fem bollar fast jag knappt kan jonglera med tre. Ovanför ytan, absolut, men jag hinner inte riktigt med bara. Jaja, lite lugnare vecka denna som kommer. Då kan jag komma ikapp lite. Ska bli skönt. Men imorgon är förlängd helg. Jag fyller nämligen år! Kom på mig själv att tro att jag är 34. Skojare där. Blir 34 först imorgon. Vet inte riktigt vad jag känner för 34? Rätt snygg siffra ändå. Trott att jag skulle tycka mindre om den, men jag gillar den. Mmm, det gör jag. Gillat 33 också, men vilket underligt år det varit. Brukar alltid summera mina år vid födelsedagen snarare än nyår. Sitter ihop bättre för mig att tänka på vad en ålder inneburit för mig, snarare än lite smällare på natten mellan en slaskig dag till en annan. I år lär det väl dock bli rätt skönt att få vända blad från 2020, men jag vet inte om jag tror att 2021 kommer med någon slags mirakelkur heller... Nåja, inte fastna där. Nu är det 33-åringen som ska tackas av. Du var mitt i en release av jul-EP när det började för ett år sen. Promo. Sidekicka Pär Lärnström i ett idol-avsnitt. Repa in turné. Turnera. Förbereda för Mello. Skriva lite musik till Mello. Sen leda hela kalaset. Och du liksom gjorde det?! En efterlängtad semestervecka som blev ett halvår i sommarstugan. Den var du inte beredd på, men personligen var det väldigt bra. Fick vara mamma. Vara med familj utan att en stressad bransch knackade på axeln och sa att du är för långsam, du är snart glömd. Branschen har knappt funnits istället. Om man för en stund får se det positiva i eländet så har det lett till att du tvingades till att återigen göra valet om musik är viktigt för dig och hittat tillbaka till varför du ens gör det här. Suget för att skriva musik kom tillbaka. Behovet. Skrev "det kommer en tid" och släppte den direkt. Promo, streamingjobb. Samarbeten. Har dämpat många orostankar när det är så osäkert med allt annat. Skrivit musik. [caption id="attachment_22030" width="1365" height="2048"] Foto: Joakim Leihed[/caption] Det är nog det du ska ha absolut mest tack för, såhär när 34-åringen ska ta över, att du kom igång med skrivandet igen. Roliga sessions, varit som att musiken bara runnit ur dig. Peppen. Glöden. Så som jag kommer ihåg dig. Du känns hungrig. Lurig. Beredd. Känner igen dig, så som du är varje gång något verkligen händer. Du ger 34-åringen en riktigt rolig start. Nya team. Flera vänner. Mer som betyder något. Mycket har ändrats omkring dig. Du har hittat in i det nu. Fan, va kul! Tack, 33-åringen. Tack! Och heja, 34-åringen. Du känner det i magen, lita på känslan. Stå fast vid det du tror på även om det snart kommer innebära beslut inte alla andra förstår - än. Såhär brukar det vara. Lita på dig. Och kom ihåg hur värdefullt det kändes med hela våren och sommaren i stugan. Hur det gick hur fort som helst och ärligt talat, knappt nån märkte. Våga ta din tid. Bokstavligen. Din tid. Ditt liv. Ser fram emot fortsättningen! Tack 33-åringen för du var så jävla handlingskraftig, omhändertagande och modig. Det ska bli fint att få vakna upp ett år äldre imorgon! [caption id="attachment_22031" width="1365" height="2048"] Foto: Joakim Leihed[/caption]
