Gessles röst ekar i skallen. Sån frihetskänsla ändå när man sätter sig i bilen. Den är packad. Tillslut. Soporna får åka med, finns ingen tid att gå och slänga nu. Vi vill bara iväg. Västerut. Så var det. Igår. Vi stack från stan. Det var planerat, men ändå kändes det lite som i en film där man bara ”so long suckeeeeeeers” med nervevad ruta. Som om vi egentligen inte fick. Nu vevar vi gärna inte ner vår. Det är något fel med elen, men ja, ni fattar känslan va? Håret som fladdrar i vinden. Hela kittet. Jag körde fram till Jönköping, sen var det Willes tur. Hämtade honom på jobbet, fixade framlampan (och baklampan) som gått sönder och sen drog vi iväg. Rune kämpade ett tag med sömnen i sin lilla koja, men på väg 26 blev det mycket mindre trafik och med det färre ljus som störde. Lyckades sova lite jag också och när vi väl kom fram väntade paj och folköl i kylen som mamma preppat. Rune blev så jävla lycklig när han insåg var vi var. ”Bobblarp”. Mmm. Förbered er på ”livet är så enkelt och vackert”-inlägg för vi är äntligen här igen. I Ugglarp. Sov ut i morse. Somnade först vid tvåtiden så det var skönt. Alla sov länge. Varit rejält förkyld i veckan, men nu börjar det äntligen lätta. Som att allt lättar när man kommer hit. Hemma är det så tungt att vara sjuk. Bara småsjuk blir ju ändå stora konsekvenser. Fortfarande. Blir så ledsen när jag går miste om saker. Sessions som ställs in. Har fan inte lyckats genomföra en enda inbokad session under en månads tid pga förkylning hit eller förkylning dit. Har en grej med Stockholm att ska det vara poäng att vi bor där ska det liksom vara att vi utnyttjar att vi bor där. Träffar folk. Tar del av staden. Jobbar. När man blir sjuk kan man inte göra något av det där och då blir man dessutom glömsk som om vi inte alls hade planer hela helgen eller att veckan innan var fylld med kul grejer. Så dumt, men men. Ser i alla fall denna lilla svängom på västkusten som en ctrl alt delete. Vi börjar om. När vi är tillbaka i stan igen hoppas jag bo i studion hela november utan att en jävla bacilljävlel hittar dit. Lycka till? Tack. Ska i alla fall ge det mitt bästa.. Annars då? Jo, men efter release-peppen som blev efter release-bluesen (så är det jämt) har lagt sig. Känns skönt att inte längre bry sig? Nej, det är fel ord. Jag BRYR mig. Men det känns skönt att inte bry mig om varenda detalj längre. Typ att jag inte längre vilja kolla hur många streams låten är uppe i just nu. Eller oroa mig över sånt jag ändå inte kan påverka. Jag är jätteglad över att ”En dålig idé” lyssnas på som den gör. Superstolt över att den adderats på P3 och P4 OCH Rix FM Fresh ADD. Det sista är nog ett test, men det är mäktigt nog för mig. Jag har inte varit en kommersiell radio-artist under hela min karriär förutom när det gäller ”Lyckligare nu”. Däremot har jag spelats på P3 och P4 och absolut har jag haft ångest över om de inte skulle vilja spela mig längre. Med det blev så. Herregud, alltså. Lättnad. Stolthet. Glädjefnatt. Lite mer promo ska göras. Nästa vecka samlar jag ihop ett specialkomponerat band för P3 Session som ska spelas in på tisdag, men förutom det tänker jag mest på ny musik. Gör upp planer. Gör tidsplan. Strukturerar arr. Mycket körer som snurrar i huvudet just nu. Sjunga unis. Alltså, som det heter när alla sjunger samma. Det är för jävla fint faktiskt. Nå nå. Planen är att utgå från stugan nu denna veckan och nästa, med undantag för måndag och tisdag då vi ska spela in P3 Session i radiohuset i Stockholm. Åker fram och tillbaka. Det är det värt. Tiden här är kommer vara sprängfylld med så mycket liv. Denna vecka t ex ska vi fira mormor som fyller år och sen är det Halloweenfirande i helgen. Mitt ena syskonbarn har räknat ner med en egengjord kalender sen juli. Sen nästa vecka ska vi se brorsans nya hus som de precis fått nycklarna till då. Lite keramikkurs. Promenader längs havet. Elda. Ni vet, här är inte livet svårare än så. Amen.
