Igår gjorde vi bör campingpremiär. Det var... inget för oss. Allt började med att få en ickebeställd genomgång om hur man parkerar rätt (du gissade rätt, vi hade tydligen inte parkerat rätt) av ickeanställd campingvärd och då blir man ju sådär härligt lugn i själen, visst blir man? Kände oss faktiskt inte så himla välkomna. Antagligen en annan grej om man liksom många "bor in sig", men det fanns en doft av vi och dem som jag inte kunde skaka av mig. Visst, drar alla över en kam nu. Tar otroligt gärna emot tips på campingar för att ge det en ny chans, men tills dess är det ställplatser som gäller. Ställplatser är en enklare variant på boende jämfört med camping och är inte gjort för att du ska stanna mycket mer än 1-2 nätter. Antagligen därför vi trivs. Det är den typen av resa vi gör och när alla rullar in och ut hela tiden blir det aldrig någon "detta är vår plats"-känsla. I don't know.. Hur som. Inte alls samma comfort eller service i regel jämfört med camping, mer en plats att få stå på över natten så det känns lite mer säkert. Vi har bott på grusfält, bott lvar backstage efter gig, bott granne med Mc Donalds... Ärligt talat har jag älskat allt. Känns så himla "whaaat, kan man bo häääääär"-peppigt att va så flexibel med att kunna bo lite hur som, men vi har också hittat flera mysiga pärlor. Som den här gården i Stora Mellby med en gammal fin väderkvarn, får och urgulligt värdpar som tog emot direkt vi rullade in. Och kanske är det kombon ställplats + gård som är grejen, för idag fick vi jackpot deluxe. I mean...?! Kolla liksom?! En häst! Bara en sån sak! Norra Kvänum utanför Lidköping är platsen och denna gård har haft ställplatser två år nu. Då kom kanske 2-3 husbilar per kväll. Nu har ryktet spridit sig och vi är säkert 15 stycken, men ändå känns det inte trångt utan alla får sitt eget space. Känns dock som vi fick guldplatsen. Titta bara på njuuuuuuutet här. Herregud. Och ja, jag hör hur jag låter, men det får du ta. Jag menar, titta? Addera ett glas kyligt vitt vin. Tiiiiiiitta! Du fattar va? Middag blev grönsaker, halloumi och kött på stekbordet aka den moderna versionen av "Party stone" om någon minns det ljuva 80-talet? Efter middagen tänkte vi bada, så vi började knata mot Vänern som skulle ligga nån kilometer bort längs med en å. Sen fick jag skoskav av tofflorna som tydligen inte uppskattade "nån kilometer"-promenaden i skrovlig terräng så Wille fick ta över vagnen så jag kunde gå barfota utan att suprise-trampa i diverse djurbajs varannat steg. Wille fick också skoskav. Flip flop's var tydligen inte heller långpromenadvänligt... ...men han var nöjd ändå. Så kom vi fram till stora vattnet. Det där var inte en bild på stora vattnet. Det där är en bild på potentiellt ställe att gå ner i vattnet som jag skulle visa Wille från min spaningsrunda för att diskutera om man kunde ta sig ner där eller inte. Det kunde man inte. Vi fick vända utan att bada och på vägen hem fick vi nya kompisar. Och väl "hemma" väntade familjen, the family. Modern family, alltså. Ett avsnitt till bara, bara ett till, sen sova. Imorgon ska jag få sjunga med symfoniorkester i Trollhättan. Ih!
