Ligger i soffan i stugan och kollar på en blå skärm. HDMI-kabeln har väl börjat glappa, don't know. Varken jag eller Wille orkar gå upp mer för att fixa igen och hey, jag tror hjälten får prinsessan och hela kungariket oavsett om vi ser klart filmen ikväll eller inte. I just detta fall vet jag att det är så. Kollar på Shrek. Eller ja, kollade på Shrek. Började som ett ambitiöst försök att se på något med vår son som vi också skulle vara intresserade av. Nu sitter vi här som två fån långt efter läggning och får inte ens se slutet. Vi är tillbaka i stugan. Känns väldigt bra att va här. Blev ju lite ombytta roller på hem och sommarstuga när semesterveckan efter Mello blev Corona-månader. När jobb, 1 års-vaccin och däckbyte krävde en nödvändig resa till Stockholm kändes det verkligen som att vi var där på besök snarare än att vi är i stugan på besök. Glädjande besked att man från och med på lördag får resa fritt inom Sverige. Vi kommer ändå utgå härifrån nu hela sommaren, men känns fint att veta att man kan få ta sig hem utan dåligt samvete om behov och sug skulle komma. Och ja, vi åkte hit igen innan restriktionerna upphörde. Ska göra två spelningar härifrån i veckan som helt enkelt krävde det. Och, precis som när vi kom till Stockholm mitt under pandemin, håller vi avstånd och är väldigt lyhörda för symptom. Stockholm var både mysigt och kul. Både jobbigt och nojjigt. Var mysigt att va i lägenheten och fixa, börjar bli riktigt fint där nu när renoveringen snart är klar. Nu är det "bara" kvar att byta sovrummen så Rune får ett eget rum. Eller va fan, så VI får ett eget rum. Rune lever glada livet i sin spjälsäng vid fotändan, men vi måste börja få lite sömn tillbaka i våra liv. Det är skönt här i stugan. Om det är en tuff natt kan en av oss gå till ett annat rum och sova resterande timmar så inte båda påbörjar morgondagen som zombies. Så vill vi ha det hemma i lägenheten också. Stockholm va också roligt för att vi fick träffa bandet och spela. Det var värt allt jobbiga och nojjiga. För det var det också. Hade ärligt talat jättesvårt att förhålla mig till alla tolkningar över hur man ska bete sig nu. Vissa kramar, tränger sig vid grönsakerna och nyser rakt ut precis som vanligt. Vissa backar när man antyder att man är påväg åt samma håll, skriker "HÅLL AVSTÅND!" i matkön när nån trampar på strecket som markerar nästa plats och använder ansiktsmask. Många verkar ständigt påminda om oron och konsekvenserna Corona för med sig. Död, ekonomisk osäkerhet. Många verkar känna att det är över, om de människorna ens känt att det hänt alls? Jag har än en gång sluppit katastrofen i min närmsta sfär, men flera av dem i den har i sin tur tvingats hantera den. Kära, det är inte över. Håll avstånd. Jag vet, det är hemskt hur länge detta pågått och det tär på oss nu, men vi måste. För det kommer en tid efter denna tiden, den är värd att vänta på. På tal om det. På fredag släpper jag ny musik och låten heter just "Det kommer en tid". Premiärspelade faktiskt den i "Late night concert" i TV4 förra veckan. Spelade in den i logen efter gigget. Bara jag och Wille på tramporgel så som vi skrev den. Lyssnade du?
