Utom jag alltså. Jag sov hela dagen idag nästan så nu ligger jag och lyssnar på de andras tunga andningar i väntan på att min ska bli likadan. Är trött, men kan inte riktigt sova än. Känner mig lite krasslig. Inte värre än halsont och slö sådär, men i dessa tider betyder ju det inställt kompishäng och allt suger. I alla fall tur att vi är här, i sommarstugan. Hade vi varit hemma i lägenheten hade jag blivit så jävla deprimerad. Vad gör vi där liksom om vi inte kan göra något? Så kändes det verkligen när vi varit där och saker ställts in pga någon haft symptom. Meningslöst. Fast i en varm lägenhet. Som fortfarande är lite kaos och mitt i renovering. Nu är vi här. Även om det fortfarande suger balle så har jag havet att titta på, typ. Men åh, vad jag önskar det var som "vanligt" igen. När ont i halsen bara va lite ont i halsen, ni vet? Inte att det helt ställde om varenda jävla plan. Inget att göra, men blä. Blä, bara. Nu känner jag tröttheten ta tag i mig. Ska karpa stunden. Hoppas må som en prins imorgon, falskt alarm och mina kompisar kan komma på besök ändå. Bada. Laga mat. Leva lajf. Så ungefär.
