”Mic check one two”, trumma lite med pekfingret mot den också. Mmm, den funkar. Varför låter det inte, då? Här är ju alldeles tyst. Knappt några inlägg alls på sistone. Jag vet. Och nej, det är inget fel på tekniken. Jag har bara haft lite svårt för att veta vad jag ska säga. Igen. Jag tar åt mig mycket av allt jag läser. Det är inte bara kriget i Ukraina, det är sen länge, och det blir alltid extra när jag är i skrivarperiod. Men fuck this, det är liksom inte synd om mitt priviligerade vita arsle för att jag känner mig tyngd av att andra har det fruktansvärt. Jag mår bra. Vi är i Ugglarp. Våran studio håller på att byggas och jag har roliga jobb. Kan bara få lite "låtsas som det regnar"-vibbar av mig själv när jag är påväg att posta något. Allt känns så obetydligt i jämförelse med världsläget där kriget mot Ukraina bara är en addering till så mycket annat hemskt som sker h e l a t i d e n . Kan ni hålla med mig, om att det är svårt att stänga av?Men jag gör ett försök här. Vi är i Ugglarp. Stillheten här är som alltid ovärderlig. Utanför fönstret är det den där behagliga färgskalan av grönbrunt till gråblå, som ett konstverk av Emilia Ilke, och jag kan inte stirra mig mätt. Herregud, denna plats. Tomten däremot - är ett kaos. Det är byggmaterial och presenningar och stålställningar och plastleksaker i varenda ögonvrå, till och med om jag sätter händerna för att skärma av, men det blir som vackert det också. Speciellt nu, när solnedgången ändå gör det omöjligt att se något annat än just den. Vi är kvar här en liten bit in i nästa vecka. Just nu sker väldigt mycket med studion och det känns bra att vara här för att snabbt kunna ta beslut om saker och bara få se utvecklingen. Lager för lager står den ju liksom här. Studion. Varsågoda för en klassisk ”elda i tunnan”-look. Hur som. Jobbmässigt i vår så spelar jag in en tv-produktion och så gör jag klart mitt album. Det sista känns dock bra eller dåligt att skriva, beroende på dagsform. Ytterligare en anledning till att jag haft svårt att hitta något att skriva här är att saker tar sån himla tid med musiken. Det har det väl alltid gjort, I guess, men jag har inget tålamod kvar. En låt som skulle vara klar i januari har jag fortfarande ingen färdig master på. Planer läggs om, annat skjuts fram. Och egentligen vill jag inte skriva det, det är ju så himla mycket roligare att skriva "Nu är det klart! Allt bara funkade som vi tänkte!", men äsch bara och välkommen till verkligheten. Ingen fräck pressbild eller "New Music Friday" utan en jävla massa timmar i studion, vid mailen, med hörlurarna (och ångesten). Det är i alla fall en fin känsla i kroppen när jag tänker på musiken jag håller på med och när jag jobbar med den. När jag lyssnar hör jag att jag behövt lite tid att landa med låtarna, många ämnen som jag inte bara kastar omkring mig.Ett annat kul jobb är att jag skriver min första krönika för ELLE. Utan att avslöja för mycket om innehållet passar det perfekt att jag och Malin håller på och jobbar intensivt (Malin jobbar intensivt, jag bara tycker en massa) med att få till en matchande garderob inför kommande musiksläpp. Som vanligt, vilket är som alltid numera, hittar jag min inspiration i de gyllene åren i slutet av 1960-talet och början av 1970-talet. Älskar formerna, lekfullheten och samtidigt hur allt bara känns så stilrent. Vi skickar inspirerande bilder till varandra, min Pinterest används flitigt, för att landa i vart vi vill, sen skiter vi för det mesta i det vi tänkte först för att vi förälskar oss i nåt tyg vi sett och helt enkelt låter det styra vad det blir för plagg istället. Så har jag alltid älskat att jobba. Låta det unika styra resten. Ofta ett klädesplagg på second hand som får ett nytt liv. Ibland blir det bara en ny krage på den redan befintliga skjortan, ibland är klädesplagget mer ett tyg att skapa något nytt av. Just nu håller hon på och avslutar en helt otrolig kavaj, som en gång var en klänning. En jättefin klänning, 100%, men jag var mer kär i tyget än formen. Plus att min form inte fick plats i den och jag har sen länge slutat tycka att det är kroppen min som ska anpassa sig då. Mer inspirerande, tycker jag, att helt tänka om istället! Så nu ser den ut såhär! Malin har lagt ett 10.000-bitarspussel här kan jag säga. "Du måste skriva att den inte är färdig!", för att citera Malin. Nej, den är inte färdig än. Halva kavajen är nålad och det ska på stora fickor fram, men alltså ÄNDÅ? Kommer älska den här, precis som man väl borde känna varje nytt inköp va? Snygg både när jag ska va lite extra OCH när jag bara vill ha jeans. Grå, med lite konjaksbrun och rosa i mönstret. Fatta i vår när jag kan ta på mina konjaksbruna mockapumps till denna! Fatta att det kommer bli vår?! Ljuvliga tanke.Fortsatt på temat kläder så kommer det också bli en hel outfit i sammet, alltså full kostym med väst, i ett helt otroligt tyg som ser ut som jag tänker det ser ut bortom stjärnhimlen. Hon hittade en hel rulle sånt här på en av sina bästa vintagebutiker. Den kommer också bli magisk!Resten av tiden här ska jag vara ute i trädgården så mycket som möjligt. Förhoppningsvis knäcka några "här har jag fastnat"-rader på några låtar om jag får ro när mamma och pappa kommer ut och leker med Rune och så ska jag hugga en jävla massa ved. Snickarna har sparat allt överblivet virke så vi kan elda det istället för att det bara slängs och ja, det är en hel del att ta hand om nu. Wille är och spelar i helgen, men när han är tillbaka här på måndag ska han fan säga "wow".Det är min plan i alla fall. Mmm. Ta hand om dig!
