Flera nätter i rad. Ofta. Kan bara inte sova. Svårt att somna. Lätt att vakna. Svårt att somna osv. Nu ligger jag är 04.30 och försöker trötta ut mig. Eller, jag är trött. Kommer bara inte vidare härifrån. Blev såklart inte värre heller av att jag tände upp hela huset och letade efter Tigge. Hörde honom gny och krafsa med tassen, men kunde inte se honom nånstans. Visade sig att ytterdörren inte var stängd ordentligt så han hade lyckats ta sig ut och satt nu precis utanför dörren alldeles kall. Vet inte hur länge han kan va varit där, men nån timme måste det gått sen jag hörde honom hoppa ner från sängen. Det betyder att jag sovit nån timme också. Antecknar ni? Kommit att tänka på en sak. Om det är Covid eller åldern/tiden eller kombinationen vet jag inte. Som att Covid är avståndet i ett distansförhållande. Tar det slut skulle det tagit slut ändå, distansen bara snabbade på processen. Har pandemin skyndat på processen jag ser rätt ofta nu bland folk i min bransch som tappat lusten och lägger ner, i alla fall för en stund? Säker olika beroende på vem. Upplever i alla fall att många nu, som jag haft parallella karriärer med, inte tycker det är kul längre. Folk som jag verkligen känt samhörighet med i form av den pepp och hunger de tidigare uttryckt. Nu känner jag igen mig i mycket som de berättar om som handlar om precis tvärtom. Lusten att synas och höras är borta. Känns poänglös. Att vilja vara kändis. Söka andras bekräftelse. Vill bort från allt det där. Jag märker ju att nu när det liiiiiiite känns som vanligt igen, eller i alla fall att branschen börjat leva lite igen med musik som släpps, så kommer en liten stress också. Oj, borde jag ha haft något att släppa ändå? Kommer jag bli glömd nu, eller i alla fall daterad? Fyller mina sociala medier med sånt som inte handlar om musik. Både det jag själv lägger ut och det jag tar del av. För mitt liv handlar inte om musik nu. Eller i alla fall inte om karriären. Kommer folk glömma att jag jobbar med musik? Håller jag mig "vid liv", men bara som kändis som inte har något syfte. Varför det, egentligen? Jag trivs inte med den igenkänningen, men samtidigt vill jag inte stänga ner nu när jag är mellan skivor och bara "är" ett tag för jag uppskattar det ärliga samtalet. Kunna prata om annat också. Bli lite "på riktigt" och inte så genomtänkt. Inte skapa en bild att se upp till. Bara vara den som håller sällskap. När jag är mitt uppe i release så hinner jag ju inget annat. Då blir det bara den som är fokus. Marknadsplaner att följa. Glöm inte lägga ut post om den och den. Musikbranschpolitik.. Alltså är det nu tiden finns för det här. Gör jag mig själv en björntjänst eller är det inte så jävla allvarligt eller avgörande? Suck, jag kan tänka tusen varv innan jag ens vet om det är värt att ta mig runt första hörnet. Varför blir jag inte trött av det? Fan, kompis SOMNA NU?! Klockan är 05. Jävla skit. Kanske gör ett försök nu. Tigge har lagt sig på min kudde. Tror han blev lite skärrad av att va ute sådär mitt i natten. Om jag inte somnar så har jag i alla fall något väldigt värdefullt att pyssla med, pyssla om, istället. Det mitt liv handlar om nu.
