Det gör liksom inget att vakna till det här. Ingenting alls. Skoja, det gör allt. Första dagen på hela december som vi fick se en annan färg utomhus än grå. Det är faktiskt inget jag bara hittar på. I Stockholm har det på grund av inversion (ett slags väderläge där varm luft inte kan stiga och det blir ett lock) varit i princip 0,0 soltimmar under hela december och inte fan är det konstigt att man varit låg?! Här har det tydligen också varit grått, snackade med några av våra fina grannar som fortsatt är här på grund av pandemin. Känns fint att vi kom med solen. Ska bli fint väder alla juldagar och sen, sjukt nog, verkar det bli snö i helgen. Snö såg vi bara i Luleå på hela förra vintern när vi var där på turné. Vore ju mysigt om Rune fick se snö, visst? Och få bygga skitiga snögubbar med kusinerna! Ändå mäktigt (och märkligt) hur detta 2020 bara passerar i hans liv som ett år som vilket annat, eller rättare sagt som ett år han aldrig kommer minnas. ...nu blev det paus från bloggandet. Började bli alldeles för romantiserande av denna "kämpa med läggning"-kväll för att vara rimlig så det va lika bra. Och grejer har HÄNT sen jag satt ner tidigare idag. Typ ätit middag, sett klart "kärlek och anarki" och tvingat Wille att baka lussebullar ändå. Wille sa precis "jag ger fan i att mäta, det får bli en jävla massa russin, bättre det blir över visst?". Vi slog till med ett spontanbak, skulle vara härligt att säga, men sanningen är att vi slog till med ett extremt dåligt planerat bak. Lite för sen timme. Lussebullar. Wille poängterade klockan och att det kanske va skönt, en sån här jul när vi ju inte behöver stressa till något, att inte då heller stressa med något. Sen lyckades vi båda ändå tycka det kändes lite mysigt. Föräldrarna är uppe och preppar för julmys när barnet sover, liksom. Och dessa bullarna... Mon Dieu! Wille bakade på första advent de godaste lussebullarna jag någonsin ätit och nu tvingade jag honom att dubblera receptet för det GJORDE ONT i mig varje gång vi bjöd bort av hans bak för att jag hellre bara ville äta själv. Jag vet, så osympatiskt, men det är väl inte mitt fel att min snubbe kan baka?! Att Wille nu slutat bry sig om att mäta är enbart mitt fel. Han är vanligtvis väldigt noggrann, men mitt påhejande av att dubblera receptet för att jag ska framstå som lite mindre självisk människa har hittills inneburit att vi fått springa över till grannarna två gånger för mer ingredienser, då det vi hade inte räckte, och en lång lista av saker vi måste köpa imorgon, läs jag, för att kunna fortsätta. Nu pallar han inte mer. Förståeligt. Vi, läs Wille, har fått KÄMPA med fördegen som görs ikväll (såklart) och preppar saffran och russin i Eue de vie". Karamelliserat socker har han också, ja. Nu är baket snart klart så långt som vi kommer ikväll. Jag ska diska lite och vi ska sätta upp en tomte som grannarna hämtat för Runes skull, så han ska få se en tomte när han vaknar. Alltså. Förstår ni? Vi har det så himla bra här. Imorgon blir det julafton, en annorlunda sådan. Vi kommer inte fira "som vanligt" då jag inte känner mig säker på att jag inte dragit på mig något på senaste veckornas jobb, men lite glögg i trädgård blir det i alla fall tillsammans med resten av familjen som bor i Halmstad. Det är jag väldigt lycklig över. Efter det tillbaka hit och äta middag på egen hand. Hoppas ni alla får en fin jul i år! Häng med oss på Instagram om ni vill! Planerar att sätta igång en livesändning vid 11, lite beroende på Rune. Vi hoppas han sover då. Spela lite låtar, förhoppningvis, och baka klart bullarna. Sällskap. 2020's mest dyrbara ord. Låt oss hålla varandra det en stund imorgon! Ps, detta var ett rätt finurligt sätt att få lampa när elen är trasig, visst? Stilpoäng med värmen!
