Har du summerat året som gått än? Decenniet? Inser att jag blivit sämre på att ta mig tid och reflektera, stanna upp och bara dokumentera var jag är i livet. Gjorde det mycket förr. Framförallt, eller kanske uteslutande förresten, om karriären. Vem som kom på gigget, vem som kunde innebära något mer. Känslor av frustration och känslor av eufori. Skrev ner ofta för att sakta men säkert förstå vad som orsakade dem. Hjälpte mig vidare, framåt, uppåt. Mitt ständiga nyårslöfte att bli bättre på det igen. Nu är det ett nytt år. Har en sovande Rune på bröstet när jag skriver detta. Tänk, va stor han börjar bli. Äter mest vanlig mat nu, hans ljusbruna hår börjar ta över skallen och han är så ivrig att se världen att det nog inte dröjer länge alls nu innan han kryper. Eller går. Han känns lika nära båda. Han är mitt 2020. Jag ser fram emot att spendera mer tid med min familj. Att få vara familj. [caption id="attachment_20761" width="1580" height="2048"] Foto: Johanna Pettersson [/caption] Har varit tre intensiva år av att släppa musik och spela den. Vet att jag sagt det förr, men kroppen och hjärnan min är så himla redo för något nytt nu. Att få börja allt med en rejäl omgång utmaning i och med Mello känns helt perfekt inför vad som än komma skall efteråt. Skaka om hjärnan ordentligt och bara åka med. Lyxen också att få jobba efter schema och få kollegor. Älskar tanken på tydliga arbetstider och arbetsuppgifter. När hade jag det senast? När har jag nånsin tänkt att jag haft ett slut på min arbetsdag? Går in i Mello-mode på måndag. Vi har schema 9-16. Visst, det kommer bli mer ju närmre showtime vi kommer, men så lyxigt att ens ha sån här planering. Förstår ju att den är gjord för att vi ska orka sen när det gäller så tänker inte tumma på den för fem öre - eller fem miljoner. Rep och förberedelser, kroppsliga och mentala. Jag vet att det kan låta märkligt, när det handlar om det största uppdraget jag nånsin fått, men när jag tänker på det känner jag sån frihet. Tid över. Alla jag jobbar med annars vet att jag måste få fokusera till 110% om jag ska kunna göra det så bra som jag vill och kan och det känns bara så sjukt. Fantiserar om en inkorg som går ner i varv. Passa på att träna när man ändå hänger i dansstudio hela dagarna. Få rutiner. Ha kvällar hemma. Orka laga mat. Hinna äta frukost. Låta pulsen va på en sund nivå. Sånt där. Låter det inte magiskt? Efter Mello har jag inte bestämt så mycket mer än att jag inte vill bestämma så mycket mer just nu. Visst kliar det lite i fingrarna efter att få skriva klart lite musik, men jag vill inte lova något. Jag vill se mitt barn växa upp. Det funkade absolut bra att kombinera jobbet med nya familjelivet 2019, men ibland va det på gränsen. Jag vill inte ha det så mer. Jag har jobbat mig till en nivå där jag tror och hoppas det ska funka ändå. Nytt decennium. Tänker utnyttja det till att få landa. Jag kommer skriva musik, men jag suktar efter att få skriva den i min nya studio vid sommarstugan och för att kunna göra det måste jag ju bygga den först. Och för att kunna bygga den vill jag fixa till huvudhuset så vi kan va där och jobba även på vintern. Längtar efter att få börja. Få skapa en plats att fylla med nya minnen och vänner. Göra västkusten till något dyrbart för Rune. Säga "här växte mamma upp" och peka på huset som förr va en butik och säga "förr va detta en butik". Se honom springa runt med sina kusiner i trädgården medan vi fixar. Pausa och gå ner för att titta på kossorna. Sätta mig med skrivboken framför brasan när han somnat och de andra åkt hem. Höra Wille nynna på något i rummet intill. Mmm. Tror på 2020. Det blir ett bra år. [caption id="attachment_20760" width="1498" height="2048"] Foto: Johanna Pettersson [/caption]
