Nu är vi i Ugglarp igen. Det är lite så det låtit och kommer fortsätta låta här på bloggen ett tag till, tror jag. Varit så otroligt intensivt ett tag att jag inte hittat ron att skriva. Alls. Men här finns den. Jag och Wille sitter i studion. Han tar fram en gitarr. Vill testa en sak. Jag kände för att skriva av mig litegrann. Det är så lugnt härinne. Utanför blåser det rejält. Alla träd och buskar böjs ner av vinden. Här inne är det helt stilla. Vi är här själva i några dagar. Rune är på semester med sin farmor och farfar och vi ska se till att ta tillvara på den här pausen. Kommer absolut kännas tomt utan Rune så snart vi är utvilade, men just nu känns det väldigt värdefullt att bara få vara. Dricka kaffe. Promenera runt i trädgården med koppen och bara titta på saker. Sätta sig såhär. Höra varandra pyssla med våra egna projekt och inte behöva planera. Fan, va mysigt det känns. Vi kom hit igår kväll. Körde ner teknikbilen vi har under turnén och var framme lagom till att äta tacos till fotbollen. Sov till 10 idag. Det har vi inte gjort sen jag vet inte när. I onsdags började turnén. Det var verkligen fantastiskt och, precis som jag skrev på Instagram, är det så otroligt tydligt för mig hur mycket jag älskar detta. Varit så mycket jobb. Hårt jobb. För mycket jobb. Men. När man väl får ställa sig där på scenen, möta publiken, spela med bandet och bara låta musiken föra iväg med en. Ja, då glömmer jag bort hur tufft det varit. Det är ett speciellt år för livescenen. Att komma från två år av restriktioner och knappt någon bransch alls är det nu istället tre år av turnéer som ska ut, de två förlorade åren och det år vi är ikapp med. Det är stökigt. En hel del har hunnit förändras. En tydlig sak är att dealar inte är skarpa längre. Vi har haft flera turnéfordon som bara plötsligt "försvunnit" trots att det är bestämt och beslutat att vi ska hyra den hela sommaren. Nu kör vi runt i en gammal DHL-bil med en koppling som låter tjo-oo-oo-ong när man släpper på den och ett tanklock som är halvt av. Nja nja. Så länge den tar oss till spelningarna och hem säkert så bryr jag mig inte. Det är lite sådär med allt. Alla kämpar på, men det är inte en helt lätt sommar att jobba med och dessutom är det många inom yrket som gått vidare till annat. Vi som är kvar gör allt vi kan för att ta igen för förlorad tid. Vi som turnerar tackar ja till allt och alla arrangörer vill täcka upp för det hål som varit och har otroligt mycket inbokat. Det är mer än vad det finns publik till, så är det bara, men nånstans tror jag ändå att detta är det enda sättet för att få tillbaka branschen på fötter igen. Det måste vara mycket nu och lite kämpigt kan man inte komma ifrån att det blir. Nu påminns vi alla om hur magiskt det är med livemusik och så får vi fan bara hoppas och göra det vi kan för att inte förlora fler från branschen till när saker är lite mer stabilt igen. Vill be er om en sak. Ni som tänker ni ska gå på lite gig i sommar, men inte köpt biljetter. För mig som artist är det lugnt. Jag spelar för de som kommer och nåt slags lugn finns ändå inom mig om att många dyker upp på dörren. Men arrangörerna skulle behöva se att ni kommer i förväg. Köp biljett. Det är en tuff sommar för många. Tänkte berätta lite mer om spelningarna som varit också, men det får bli i ett kommande inlägg. Nu har det dykt upp lite moln på himlen och jag känner mig sugen att gå ut och titta på trädgården igen. Har fortfarande min linnepyjamas på och en stor, stor hatt. Wille säger att det ser ut som jag vet vad jag håller på med. Det är hatten. I själva verket har jag ingen aning, men vad gör det. Jag njuter! Puss!Fotograf: Maja Karlström
