Jag kände väl absolut av något på lördagen, men såpass lite att det inte var nå att bry sig om. Hängde med kompisar, inga konstigheter, sen BOM! Söndag, däckad, adios. Nu är det fredag och varje dag fram tills nu har varit en uppvisning i hur en förkylning kan se när den peakar. Bara att den inte peakat, den bara ändrade till en annan förrädisk form som kändes som slutet utan att vara det. Det är ju inte en högoddsare att gå och bli sjuk efter en stor grej. Mello, och veckan efter, tog. Vilken urladdning det var och varje dag i en vecka efter en release kan man liksom följa streaming i realtid. Blir alltid lite beroende. Som att kolla på ugnen för att maten ska bli klar snabbare, men man försöker istället stirra sig fram till fler lyssnare. Tror ni det är bra för vilopulsen eller? Näpp! Det var nog bara bra att jag blev sjuk så handbromsen sattes in även om det var lite väl grovt av min kropp att tajma en vecka sjuk med en vecka pms från helvetet. Drog till sommarstugan. DET är alltid en bra sak. Att få elda, eldade till och med lite utomhus när jag hade lite energi och testade huskuren "frisk luft" (funkade inte, redaktionens anmärkning), och vi har haft det finaste vädret. Kunde inte be om mer, men fick dessutom snö (!) och knaprig is på havet (!) att krossa med fötterna. Hur tillfredsställande? Åtminstone tillräckligt för att hålla mig över ytan när veckan annars bara handlat om sak efter sak som ställts in. Nu mår jag i alla fall bättre. Elden knastrar bakom mig. Börjar om. Channel min inre Petter Stordalen. Äntligen måndag!
