Det var då fan då. Lagom till att jag laddat upp förra inlägget så kom den där värken i lederna och sen vaknade jag upp förkyld morgonen efter precis som resten av familjen. Sån otrolig antiklimax. Har man knappt varit hemma på ett halvår (!) och så blir man instängd i lägenheten. Efterlängtat möte ställdes in, skulle äntligen få träffa mitt team på skivbolaget igen, men nope. Och mamma och pappa som kört från Halmstad för att vara barnvakter medan vi jobbade på hemma. Blev inget med det heller. Vi sågs lite granna utomhus och de hjälpte oss med inköp som vi själva inte kunde göra, men ändå. Kändes så oerhört tråkigt att inte kunna ses mer. Så oerhört tråkigt att bara ställa in. Att va tillbaka, men ändå inte. Kapitulera. Men ja, som jag skrivit tidigare. Det är ju inget mer att göra än att respektera symptomen och vänta tills de är borta. Funderar rätt mycket bara på hur denna höst och vinter egentligen kommer bli. Jag blir lätt sjuk. Kommer jag ha ett liv alls i år? Min förhoppning är ju att komma igång på allvar med nästa album, men om jag blir förkyld igen blir ju allt bara framskjutet eller inställt. Vi får väl se, det blir vad det blir, men jag ställer redan nu in mig på att det roliga som står i kalendern är bonus. Så blir jag inte allt för besviken om det skiter sig igen. Blir så nedstämd annars. Denna veckan har ju varit skit, faktiskt. Därför det inte känts kul att blogga. Alla roliga grejer ställdes in en efter en. Men men, det innebar att vi kunde köra på hemma istället. Willes föräldrar är också i stan nu så de har haft Rune om dagarna, han blev kvitt förkylningen först, och så har jag och Wille kört på med städningen och fixet i lägenheten. Det går såklart långsammare när man är lite krasslig, och vi förlorade hela helgen nästan, men nu ikväll känns det som vi börjar bli klara. En bra känsla i kroppen. Vi har alltså gjort om alla, verkligen alla, garderober och förvaringsutrymmen vi har i lägenheten. Mycket är platsbyggt här i vår lilla pärla från 50-talet och så vill vi också ha det, men vi har fått platsbygga lite till. Det är skåp, djupa och fina, över varje garderob, men för att kunna använda dem smart har vi satt in grundare hyllplan. Just nu är allt lite hejkon bacon med material och färger för att vi helt enkelt tog det vi hade. Tycker det är kul att man tvingas va klurig när man satsar på att återanvända material i första hand och dessutom sparar vi otroligt mycket pengar. När vi är helt klara och alla grejer är insorterade där de ska bo så ska jag nog måla alla skåp och utrymmen invändigt för att det ska kännas mer enhetligt. Men det är verkligen ett steg längre bort. Nu handlar allt om att bli av med grejer. Rensa bort sånt som inte behövs eller faktiskt bara sparats för vi inte orkat ta tag i det tidigare. En hel del rent skräp. Som att jag sparat hela tidningar där jag varit med, en recension eller liknande, för att jag en dag ska klippa ut det som ska sparas. En hel tidning tar väldigt mycket mer plats än en sida. Nu har jag klippt ut allt. En hel del har också sorterats till skänk. Allt ifrån pärmar till musikutrustning jag och Wille haft dubbletter av. Givetvis har vi sparat för mycket, men detta är vad vi klarar av denna omgång. Huvudsaken är att vi inte sparat mer än vi får plats med i våra skåp. Det ska va lätt att komma åt. Annars får det va. Mm, hörni. Nu ska jag sova. Imorgon har det gått en vecka sen det stora antiklimax och kroppen mår bra igen och jag ska göra ett nytt försök att göra entré i livet här i Stockholm. Först efterlängtade mötet med mitt team. Frukostmöte a k a världens bästa möte. Jäklar, va jag längtar!
