2 feb 2024. 20 24. Försöker lära mig skriva rätt år. 2024. Inte helt ”där” än, men det kommer. Märker att min hjärna av gammal vana vill skriva 2023 eller skriva 2025 då jag jobbmässigt tänker väldigt mycket på det året. Detta, 2024 alltså, kommer vara ett mellanår. Det är en bra grej. Det preppas, skapas, läggs rutiner och strategier för att kunna trycka på knappen. Sen händer såklart mycket ändå. Ska bli fint att snart dela med mig av dem planerna. Wille fyller år därute i köket. Runes förskola är stängd så de underhåller varandra medan jag jobbar lite. ”Jobbar”. Jag är så trött att jag hade kunnat somna. Hade gig igår, hemma efter 01 och somnade väl vid 02. Rune vaknade innan 07 och skallen beter sig som att jag hällde i mig vin hela natten. Två glas saft hetsdrack jag i en paus visserligen. Pang, bara. Men jag ska försöka ta mig i kragen. Finns så mycket saker jag borde ta tag i först bara vilket gör mig helt förlamad. Öppna mailen? Ringa samtalen? Fixa kvittona? Lämna tillbaka grejerna jag lånat? Sova??? Nu ringde telefonen. Där sattes kedjan igång. Plötsligt är det dags för lunch och det känns som jag inte gjort något fast jag inte haft en sekund över på några timmar. Inget av det jag tänkte göra. Fan, ska jag bara kapitulera eller? Vissa dagar är såhär. Blir definitivt ingen heldag i alla fall. Och det finns det ändå ingen vits för när hela familjen är hemma. Hela mitt inre, varje gång jag tittar på Rune, känner bara att tiden går så fort nu. Jag vill vara med honom alltid. Inte missa en stund. När han är på förskolan är det ingen biggie. Jag vet ju att han har det toppen där och älskar att leka med sina kompisar. Det är när han är hemma, som nu, som jag inte ser en endaste poäng med att själv stänga in mig och jobba. Och så älskar jag ju födelsedagar och kan jag få vara med och fira en - vill jag fira den. Lämna tillbaka grejer och kolla mailen. Det får det bli. Snabbt öppna locket på datorn och snabbt bara stänga igen. Förklara att jag återkommer på måndag. Så får det bara bli. Jag jobbade ju trots allt till strax innan 01.00 igår. När jag var personlig assistent fanns det regler om arbetstid och vila. Sånt där får jag påminna mig om. Det är faktiskt OK att inte jobba ihjäl sig. Eller för den delen. Det är faktiskt OK att bara vara lite för trött. Och förtjust i sin familj. Och födelsedagar! Trevlig helg! Arrivederci!
