Rune och Wille sover. Sitter vid vårt senaste loppisfynd, köksbordet, och har dem i ögonvrån hela tiden. Det vackraste jag vet är att se dem två ihop. Tiger ligger också där. Min lilla trio. Det vackraste jag vet är att se alla TRE ihop. Och höra dem snoosa. Herregud, va mysigt det är. Wille tog det hårda passet inatt. Vi sover alla i samma rum så det blir inte så mycket sömn för någon av oss när Rune vaknar och idag gick Wille upp med honom där vid sex, halv sju-rycket. Vet inte varför Rune börjat vakna så tidigt för, rätt nytt fenomen, men han styr och vi följer. Om än i zombie-mode. Jag fick en timme till att sova på morgonen och herregud, va den gör allt! Idag är annars bara en sån där "en dag i livet". Finns ingen plan. Inga stordåd ska uträttas. Dagen ska ärligt talat bara passeras - och det känns rätt skönt. Vi tog en promenad hela gänget i morse och åt frukost på fiket borta vid sjön. Då lyste solen och det gick att sitta ute. Det verkligen gnistrande av solen som reflekterade i vattnet. Rune fick testa sina nya solbrillor. Han såg jävligt ball ut. Efter frukosten tog vi några omvägar hem som man kan när man har en dag i ett liv som bara ska passeras och vi stannade till i vårt lilla centrum och köpte middag till ikväll. Wille handlade medan jag och coolingen i Bamse-glajjor spanade på allt som hände på torget utanför mataffären. Nya blombutiken som flyttade in och fick leveranser. Bussarna som kämpade med allt vägarbete. Tanterna på bänken som löste dilemman mellan blossen. Det händer rätt mycket, märker man, när det finns tid att ta in det. Kul med blomaffär! Och kom på att vi har ett bibliotek. Där ska jag och Rune börja hänga. Minns väldigt fint hur pappa tog med oss till biblioteket i Halmstad för att få låna böcker. Världens bästa grej med bibliotek. Varför har jag inte lånekort längre? Har nog inte haft sen jag flyttade till Stockholm faktiskt. I Malmö hängde jag på biblioteket varje dag under mitt första halvår där. Det va så jag blev ett med staden. Hade inte råd med eget internet så jag gick dit och lånade Wi-Fi för att maila bokare och försöka få igång frilansandet. Hade ingen cykel, buss fanns det inte pengar till och väskan vägde bly med min tunga, men ack så stolt jag va över den, laptop och allt annat kontorigt jag släpade med för att känna att jag va påväg nånstans, att jag tänkte rätt i att inte ge upp. Det va kämpigt, riktigt kämpigt där ett tag, men genom de långa promenaderna dit och hem, blev i alla fall staden ett nytt hemma för mig och det är det än. Tillbaka till nu. Har fortfarande inte packat upp matkassarna, kommer jag på nu. Undrar hur det går för fisken? Äh, det har inte gått så lång tid ändå. Det finns inga måsten idag, detta är bara en dag i livet och behöver varken kommas ihåg eller finnas med som en släppt knappnål på tidslinjen. Just därför betyder den allt. Ska lägga mig vid killarna nu. Bara för att få vara nära en stund. En dag i livet. Detta är livet. Bilderna är tagna av Isabella Ståhl / Studio Emma Svensson.
