Solen brinner över havet. Helt gult är det av solnedgången. Och så blåser det. Rejält. Det är något fint med det. Havet får, som alltid, reagera åt mig när mycket känslor finns men inte riktigt orken att känna dem. Igår var det begravning för min mormor. Trädgårdsblommor och tall från Ugglarp på kistan. Wille som spelade och jag och min kusin som sjöng. Mammas smörgåstårta. Familjens trädgård. Alla samlade på Pelargonienborg, som huset heter. Det kändes fint. Det kändes mormor. Nu känns det nog mest bara lite tomt. Det är något som händer när en generation är borta. Mormor höll i längst. Nu är det mamma och pappa som är äldst. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om det. Och jag som har blivit officiellt vuxen. På riktigt. Jag är ingens barnbarn längre. Det är, hur fin relation man än har till sina föräldrar, en annan sak. Nu är just den tiden förbi. Sommaren här på västkusten startade tidigt i år i och med att vi kom ner för gårdagen. Ja, jag vet hur det ser ut här på bloggen. Förra inlägget var också härifrån, som om jag inte varit någon annanstans. Men, som alltid när jag inte är just precis här, så har jag mellan inläggen nog mest varit lite överallt faktiskt. Mest turné. Intensiva jobbdagar i Stockholm med. Åh, va jag önskar att jag fick till att sätta mig och skriva när jag är hemma i Stockholm också. Jag behöver titta över det. Detta är ju liksom lite av en andningspaus för mig, att få skriva av mig lite. Så har det varit jämt och ska jag vara ärlig - det har också jämt varit så att jag är mer eller mindre bra på att komma ihåg det. Hur som helst har vi nu alltså fått hänga med solnedgången tre kvällar. Igår tillsammans med brorsans familj och brädspel. Känns lovande inför sommaren som kommer, sommaren som ska bli. Nästa vecka gör vi den sista svängen på "den romantiska turnén", med den stora skillnaden att jag nu utgår härifrån. Sommaren är med andra ord inledd, även om jag planerar att jobba på fram till och med nästa vecka även med allt annat. Sitter på kvällarna, som nu. Det funkar. Men från och med den första juli tar jag semester. Ska få ta tag i något av alla hundra miljarders projekt jag vill göra här. Förrådet blir det nog först. Rensa, städa, sortera om. Fan, va skönt det kommer bli! Sen tar vi ett rum i taget. Känns väldigt bra att äntligen ha tid att gå igenom allt ordentligt. Få göra rejält fult ett tag för att få fint på riktigt, liksom. Ut med allt, in med bara det som vi verkligen vill ha kvar. Bad och glass i all ära, men få saker ger min själ lugn så som att få ordning omkring mig. Sätta små lappar på mina färdigsorterade lådor, fattar ni?? Jag har då en riktig drömsemester framför mig! Kram i blåsten!