Fast nu är jag snart inte det längre. ”37 nåt”, alltså. Det där var en textrad jag skrev i en låt som kommer bli er nästa år. Sista natten som 37. Wille skickade ett sms med ett grattis och en ursäkt, precis som han vet att jag vill ha det matten innan. En födelsedag gills inte förrän man vaknar, men klart det är mysigt att få börja tänka födelsedag redan.Vi är mitt i turné. Inatt sover jag på Nightliner mellan Karlstad och Växjö. Trettioåttaåringen kommer ha hunnit vara i flera städer redan när hon vaknar. Trivs så bra med tanken på det. Familjen hade kunnat vara med också, då hade det varit perfekt, men samtidigt är det mysigt att tänka på när jag kommer hem på söndag och de ska fira mig där.Jag älskar att summera livet vid födelsedagar. Det är här bytet sker för mig, snarare än vid nyår. Gillar att få tacka av och välkomna. Tacka 37-åringen för allt hårt jobb och välkomna den nya 38-åringen, helt lyckligt ovetande om allt som komma skall. Får göra en mer ordentlig summering när klockan inte är halv tre på natten och turnénussen vaggar mig till sömn. Kortfattat har jag verkligen gillat att vara 37. Mest, i alla fall. Jag har jobbat asmycket. Blev lite väl, men det har varit kul och jag har känt mig bottnad i jobbet och att jag verkligen utvecklats. Levlat upp, både i mindset och att jag faktiskt känt att jag kan ett och annat. Åkt på fyra turnéer med helt olika karaktär, storlek och musik. Skrivit massa nytt, utvecklat hela mitt företag och skapat ett eget team. Men, jag har också tagit mitt livs första medvetna stora semester och känt mig väldigt närvarande i nuet med min lilla familj. Privat sett har alla känslor känts, som alltid, och mormor somnade in.Tack 37. Vilken slitvarg?! 38-åringen kommer nog försöka dra ner på tempot. Helt rimligt. Det krävs väl en 38-åring för att förstå att det inte var helt hållbart det du höll på med, 37, men samtidigt orkar fan ingen som du. Puss! Nu sover vi! Stor dag imorgon ju!
