Vilka märkliga tider det blivit. För knappt en vecka sen hade vi tre omgångar av fullsatt Friends Arena när vi avslutade Mello och igår kom beskedet att det är förbjudet att samla fler än 500 pers. Allt enligt rekommendation från de styrande. Rätt stor skillnad på bara några dagar. Allt stängs ner, allt ställs in. Även om det är väldigt tråkigt hur allt bara lägger ner nu, är jag glad att det ageras från våra ledare. Tycker det är hemskt svårt att veta hur man ska tänka och vill ha direktiv. Jag har förtroende för myndigheternas rekommendationer och är det nu dags att stänga ner så är det så för mig utan att jag behöver diskutera det, men det är ändå sjukt att tänka på hur fort det gått och hur mycket som totaländrats de senaste dagarna. Kompis efter kompis lägger ut på Instagram att deras turnéer ställs in eller flyttas fram. Bara tanken på allt vad det innebär att bli av med en hel turné ger mig en klump i magen. Alla inblandade som jobbar med den, alla som köpt biljetter. Hälsa och säkerhet före allt och som vanlig dödlig börjar jag också bli rätt osäker på hur mycket jag egentligen vill va bland andra människor just nu och skulle inte boka in att gå på något, men fy fan alltså. Jobbet, stressen, pengarna det innebär... Tänker på den läskiga timingen att både jag och Wille sen länge planerat att vara föräldralediga i år. Detta påverkar såklart alla, varenda yrkeskår och individ och han som frilansar som musiker hade påverkats extremt hårt ekonomiskt om det varit "som vanligt". Shit, vad är det som händer liksom?! Med tanke på läget har vi bestämt oss för att åka till sommarstugan så fort vi bara kan. Hade tänkt åka i påsk, det är då vi brukar "öppna upp" huset, men det går att bo där även när det är lite kallt så länge man aktiverar sig och håller igång brasan. Kommer utgå därifrån i år, renovera stugan i lugn takt så besluten blir smarta, långsiktiga och snälla mot miljön. Tog över huset i höstas för att någon måste ansvara för att det tas omhand och jag älskar det där stället så otroligt mycket och är väldigt lycklig över att få ge det kärlek. Min dröm är att rusta upp det och vinterbona så det går att åka tid närsomhelst. En stabil bas på västkusten nära familjen där. En plats som jag hoppas Rune alltid kommer ha i sitt hjärta på samma sätt som jag har. Känns väldigt viktigt för mig. Parallellt med att vi är där ska vi också låta hantverkare hjälpa oss bli klara med det sista hemma i lägenheten så den blir zen igen, men vi får se när/var/hur det blir med det. Allt beror ju på utveckligen med Covid-19 nu. Prio ett, hålla sig frisk och inte smitta andra. Allt annat får va bonus. Ta hand om dig och de dina. Det kommer bli bra <3
