[caption id="attachment_19563" width="1960" height="1475"] Foto: Johan Ylitalo[/caption] Midnattssolens land. Det går inte att inte bli tagen av den. Och knäpp. Det där att förstå att man ska bli trött. Det funkar inte så när ljuset lurar kroppen. Förutom mitt eget gig gästade jag Petter när han avslutade gårdagen. Att va lite full och dansa runt på ett torg i solsken mitt i natten med massa andra som också är lite (och en del inte så lite) fulla och dansar runt på ett torg i solsken mitt i natten. Feelingen, kompisar, feelingen. [caption id="attachment_19562" width="1960" height="1470"] Gästade Petter, underbart när kompisar spelar på samma ställe som en själv. Foto: Gunnar Bringeland[/caption] Kirunafestivalen alltså, tjugonde året festivalen arrangeras och andra gången jag haft lyxen att få komma och spela på den. Vi giggade samma tid som i Ludvika kvällen innan och avståndet mellan städerna visade sig innebära 15-20 graders skillnad i temperatur. Det blir tufft för musiker som står i skuggan och spelar med blottade händer, kyligt för publik som måste hantera vinden, men för mig så spelar det ärligt talat ingen roll. I Kiruna har jag dessutom giggat utomhus 1 mars en gång, så allt efter det blir en baggis ;) Men just det med väder. Ibland kan ett på pappret sämre väder faktiskt innebära riktigt bra saker för spelningen. En gång i Malmö, Malmöfestivalen 2014 tror jag, så regnade det verkligen heeeela spelningen. Men. Publiken stod kvar och det blev verkligen en "vi gör detta tillsammans"-känsla som gav så enormt mycket. Vi mot världen, jag fick feeling och improviserade fram "I'm singing in the rain" i en låtövergång och allt var faktiskt bara helt fantastiskt. Igår blev lite samma grej. Inte på grund av regnet, utan på grund av några kids som redan till mitt gig dansat runt fulla i sin egen midnattssol en stund. De var på många sätt helt ljuvliga, har inte upplevt den innerligheten i allsång på länge som de gav mig till Lyckligare nu, men när jag från scenen kan höra anekdoter om förfesten och diskussioner om vad de tänker käka sen under de andra låtarna, ja då hör resten av publiken det också. Dessutom var scenen längst ner i en backe och jag blev ärligt talat nervös att de yngsta längst fram skulle kunna få en hög folk över sig. Så, istället för att skita i valde jag att gå ner till dem tillslut, be dem att sätta sig och sjöng "SMS" där och då. Flash tillbaka till Malmö 2014, det som kunde stannat kvar i minnet som en jobbig grej blev något helt annat och idag när jag tänker tillbaka på spelningen inser jag att jag alltid kommer minnas den tack vare hur allt var, inte trots. Det är fint. Det finns förresten en recension från igår att läsa här. Den gjorde mig väldigt glad måste jag säga. Nu är vi rullande på vägarna igen, påväg mot Galtström (utanför Sundsvall) där vi spelar ikväll. Det är fan det bästa, flera gig på rad. Detta blir dock sista i denna raden innan några dagar fri lek hemma. Ska sjunga arslet av mig så jag klarar mig utan abstinens. [caption id="attachment_19564" width="1960" height="1271"] Sångrep, la lite spontant in att spela ”Se på mig nu” eftersom Petter spelade samma kväll.[/caption] [caption id="attachment_19565" width="1960" height="1379"] Soundcheck med Petter bakom scenen.[/caption] [caption id="attachment_19568" width="1960" height="1298"] Kirunafestivalen, tack för denna gång![/caption] [caption id="attachment_19567" width="1960" height="2614"] Kompis, glad jag är att våra vägar möttes där i Musikhjälpen-buren 2014.[/caption] [caption id="attachment_19566" width="1960" height="1383"] Kläder av Helena Lundström, örhängen från ASOS.[/caption] Bilderna ovan tagna av Johan Ylitalo.
