Älskar att september är här. Jag vet att det fortfarande är pandemi och jag vet att ingenting är som vanligt, men det spelade ingen roll. Den peppiga energin som jag alltid får när hösten är på intåg kunde inte stoppas ens av det. Det är lite kyligare här i stugan, men det är fortfarande grönt och lila av ljungen på heden och solnedgångarna håller oss utomhus om kvällarna. Jag gör det jag brukar denna tid på året. Mailar de där mailen jag borde mailat för längesen, ringer samtalen, möblerar om och börjar skriva musik. I stugan kan jag dessutom addera "fixa i trädgården" vilket är så jäkla skönt. Lyssnar på gamla demos. Smakar blod. Andas under vatten. Det bästa för mig. Du älskar säga hans namn. Sånna saker heter de. Finns faktiskt mycket som är väldigt fint där. Och så skriver jag nytt. Jag vet inte vad det är ännu, ingen aning ärligt talat, men lyxen att vara innan en ny skiva börjar ta form är ju att inget är bråttom ändå så då har jag inte heller det. Dessutom kommer 2021 bli det sjukaste året i musikhistorien med all musik som kommer släppas. Musiken som pausats och musiken som skrivs under pausen. Alla vill ut och spela. Jag behöver inte stressa för att va med där. Nej, jag njuter av att få köra långkok. Precis som hela livsstilen vi har här nu. Låter musiken lagas av sig själv. Skriva låtar. Landa i vad de säger tillsammans. Sätta ljudvärld. Hösten kommer gå åt till att bara låta allt vara öppet. Skriva, testa, leka och få göra skitdåliga grejer som jag kommer skratta åt sen. I vår, när Rune börjar förskola och vi plötsligt kommer få massa tid igen (!) blir det jobb. Börja sortera det som skapats under hösten. Ja, det är ju också jobb såklart att skriva massa nu i höst, men ni fattar. I vår blir det ställa klockan och kavla upp ärmarna. Gillar det. Mitt huvud är igång och mycket händer bara av att det är det, hur flummigt det än låter.
