Jag har alltså varit på Färöarna, denna mäktiga plats av klippor, hav och fårhagar. Hade först tänkt skriva ett enda inlägg om hela resan, men insåg tillslut att det skulle bli för långt. Finns helt enkelt för mycket att säga och för många bilder att visa så jag fick dela av det. Första inlägget handlade om att komma fram och bara smälta, om det ens går, alla intryck av hur vackert det var. Detta inlägg kommer handla om att skriva musik. Jag var på Färöarna tack vare Nordic Music Camp, ett låtskrivarläger som arrangerades för första gången med deltagare från alla Nordens länder. En otroligt mäktig upplevelse och när man landat liiiiiite i alla fall från alla intryck av omgivningen var det så dags att göra det vi kom dit för - skriva musik. Högst upp i landet, i en by som hette Viðareiði, skrev vi musik i tre dagar. Vi fick ett schema när vi kom fram där vi såg hur det var planerat, där man kunde se att vi sattes ihop med en ny grupp bestående av en producent och en-två andra låtskrivare, varje dag. Varje dag en mix av nya länder. Vi inledde dagarna med att samlas och lyssna på dagens artister, eftersom så många av oss som var där var både artister och låtskrivare turades vi om. Foto: Akira H. CarréMen, allra först om dagarna tog jag, Amanda och Janna en power walk innan frukost för att bara ta in landskapet ytterligare. Har jag sagt att det var vackert? Fan, jag älskar verkligen den här typen av omgivning. Så otroligt lugnande effekt den har på mig! Foto: Linnea Henriksson Foto: Marie Möller Foged Foto: Linnea Henriksson(Vackert) Och sen drog vi igång. 10-21 körde vi på. Resten av livet fick helt enkelt pausa dessa dagar. Att starta upp en session är alltid lite nervöst, men kul. Många hungriga idéer i rummet. Ibland fick det bara komma, av att vi alla satt och nynnade runt och testade ackord tills något fastnar hos alla. Ibland fanns en tydlig startidé, en strof eller kanske ett ämne att skriva om. Jag spelar alltid in små idéer på röstmemon och till min första session hade jag med en sån, som jag kommit på samma morgon på promenaden. Låten tog en heeeeeelt annan riktning sen, men jag kan faktiskt känna igen grundidén i rytm och toner. Kändes lite roligt att skriva något som skapats av platsen. Foto: Akira H. CarréKan så rekommendera er låtskrivare att köpa en sån här mindre synth, om ni inte redan har det, som har inbyggda högtalare och funkar med bara batteri. Den har jag nästan jämt med mig på sessions, så jag kan testa ackord och leta melodier. Dessutom är det skönt att inte tvingas sitta på ett och samma ställe, utan ha möjlighet att flytta runt. Foto: Akira H. CarréMin andra go to-grej jag har med mig när jag skriver med andra är telefonen, för att kunna skriva texter i delade dokument med de andra och för att spela in när vi alla sitter och spånar på melodier. Det är så himla lätt att de glöms bort och då vill man kunna backa bandet lite och leta upp det där lilla guldet som fanns. Sen har jag ibland med mig skrivblock också, för att det är mysigt att skriva text så ibland, och jag hade med mig två favoritmickar till detta läger för att kunna spela in sång "på riktigt" direkt och ha chans att enkelt spela in nya saker på nytt i samma mick eftersom vi bor så långt ifrån varandra. Foto: Akira H. CarréTvå av dagarna skrev vi till mig och det funkade jättebra att skriva på svenska trots att inte alla i rummet pratade det själva. Deras språk gav liksom en liten ny touch in i mitt sätt att skriva melodier, eftersom, när t ex Marie från Danmark nynnade på melodier så blev det liiiiiiite skilland i frasering för att hennes huvudspråk sätter orden annorlunda. Och vissa ord på svenska är längre än på danska, och tvärtom, vilket antingen gjorde om rytmen eller så fick vi ändra ord. Älskade det! Och älskade musiken vi skrev. Foto: Akira H. CarréEn låt blev till och med skriven under pausen när vi egentligen skrev på en annan låt. Juho, fantastisk producent från Finland som sitter och koncentrerar sig på bilden här uppe, ville sitta och mixa låten vi jobbade på så jag och Marie gick ut, utomhus, med min lilla keyboard och skrev en låt med havet och bergen intill oss och sen anslöt flera som också hade lite tid över. Foto: Linnea Henriksson Foto: Akira H. CarréSom att gå på folkis igen. Det var en fin känsla av igenkänning från min tid på folkhögskola där alla alltid var redo att gå och jamma. Foto: Akira H. CarréEtt väldigt avslappnat sätt att skriva musik. Det trodde jag inte skulle ske på ett camp såhär, trodde alla skulle va så himla ”nu skriver vi hitten”, men där fick jag glatt äta upp min fördom. Snarare var alla väldigt sugna på att se vad platsen kunde inspirera till. Foto: Akira H. CarréVarje kväll hade vi lyssningssession och fick höra dagens skörd. Efter varje lyssningssession blev det fortsatt häng där låtarna gick om och om igen i bakgrunden och för varje kväll fylldes låtlistan på. Det var feeling! Foto: Akira H. Carré Foto: Akira H. CarréFinns några låtar som jag kommer bli sur, alltså ”jag åker hem till artisten och skäller ut den”-sur om de inte släpps. Och jag fick också med mig sånna låtar hem. Sure sure sure, man får ALLTID hybris när man skrivit en ny låt, men jag känner ändå att de finns där. Hoppas den känslan håller i sig när jag spelat upp de ordentligt här hemma, så de inte tar ”shitty song ferry” som Juho lärde mig att det heter i Finland när hybrisen tatt slut och vissa låtar bara inte håller utan den. Hur som helst. Vi avslutade campet med att besöka Klaksvìk, fiskehuvudstaden och närmsta stad från där vi var, på fredagen och spela upp låtarna en gång till, men denna gång inför publik. Kul! Det blev liksom lite mer ”det här är på riktigt” när man plötsligt hörde låtarna med folk som inte var med i vår lilla sekt (den feelingen kom fort ska jag säga). Och vi satt där på scenen i soffor och levde ut känslorna. Foto: Akira H. CarréIbland var det lite obekvämt eller fnissigt att lyssna på musiken utan att kunna sticka in "ja, alltså vår tanke med det här var att..." när vi hörde delarna som vi kanske inte hunnit utveckla helt färdigt. Foto: Akira H. CarréAndra gånger var det sån feeling att det inte spelade nån roll att det var publik där... Foto: Akira H. Carré...eller tvärtom. Att det kändes konstigt att inte sjunga låten på riktigt. Så då gjorde jag det istället. Trots allt för att få ställa mig på scen som jag gör klart mina låtar, you know. Foto: Akira H. Carré21 låtar blev det av dessa tre dagar?! Jävligt mäktigt. Framförallt att en publik orkade lyssna på allt ;) Foto: Akira H. CarréUnder kvällen fick vi dessutom lyssna på två Färöiska artister. Marius Ziska (så fint!!) och våra egna Danny och Simun som spelade sina hits från tiden med "Danny & the Veetos". Foto: Akira H. Carré Foto: Akira H. CarréEfter lyssningen i Klaksvìk åkte vi vidare mot Färöarnas huvudstad, Tórshavn, där vi skulle få spendera resten av helgen. Och det, det får ni veta mer om i nästa inlägg.
