Något jag tycker är svårt är att få känslan av att jag sjunger för folk när jag sjunger i studio. Få till en närvaro - med riktning. Att jag ser den jag sjunger till framför mig. Vill ju att sången ska kännas ärlig och enkel, vilket är en utmaning när man står och koncentrerar sig som mest. Såklart är sång överlag mycket känsligare i studion. Det hörs på ett annat sätt än live. Live får man ju dessutom massa gratis, utöver det faktum att publiken är där och adrenalinskjutsen det ger, genom att fler sinnen är aktiva hos publiken. Den visuella upplevelsen att man ser vad som händer, sällskapet, tillfället och så vidare bidrar ju massor till hur man upplever musiken och sången. I studion är det till att låtsas. Fullt ut. Jag brukar försöka tänka på vem det är som ska höra låten. Visualisera mig en person som lockar fram rätt känslor hos mig. Good guys och bad guys. Ibland behöver jag släcka ner i rummet, skapa en mysigare känsla, för att slappna av. Ibland stirrar jag bara på typ lampknappen och tar tagning efter tagning som en maskin. Mycket beroende på låt. Jag "hänger" väldigt mycket naturligt, alltså att jag lägger mig lite bakom slaget. Släpigt och slö, kanske är ett lättare ord att beskriva med, även om det inte är helt rättvist beskrivet. I rätt låt är det snyggt, men i andra funkar det inte alls och jag måste ibland bara stå och tänka "fram, fram, fram" för att hamna rätt med frasen. Ibland måste jag grimaschera så jag inte ser klok ut för att få rätt ton. Ibland står jag på tå med den sämsta ergonomiska hållningen vilken sångpedagog som helst skulle protesterat mot. Men det kan vara nödvändigt för att få till det. Inte så mycket när jag sjunger lead, alltså huvudstämman. Mer med körer, när jag vill låta på olika sätt och till och med som olika personer. Sjukt, egentligen, att det kan låta bra då?! Det är lite otacksamt för låtarna, det är det, att man ofta sjunger in dem innan man egentligen lärt sig sjunga dem. "Säga mig" var ju verkligen en sån låt, som jag nästan undrade om jag skulle klara att sjunga live. Den är väldigt hög, stark och bara väldigt onaturlig i studiomiljön ”liten mörk vrå”. Men, det visade sig att den till och med är enkel att sjunga live. Det är där den hör hemma. Adrenalinet man får på scen gör att den bär sig själv. Så jag vet ju att de nya låtarna jag kämpar med i studion nu antagligen kommer landa jättebra live sen, men det är störigt nu. Att behöva kämpa. Helst skulle jag ju ha turnerat med alla nya låtar innan jag spelar in, för att hitta mitt naturliga sätt att sjunga dem. Lycka till, kompis, med att få till det...Nej, men vad säger ni? Ska vi bli lite nördiga och praktiska? Ja, det är väl klart vi ska bli det! Innan man ens börjar sjunga behöver man ju ha kollat över sin utrustning och som sångsre är det framförallt viktigt att ha en bra mick som man trivs att sjunga i. Jag har provsjungit många många många och spelat in mig själv med flera mickar för att kunna lyssna på skillnaden och se vilken jag tycker funkar bäst med mig. Köpte en Neumann U87 från -73 (eller -74) som jag trivts väldigt bra med. Den är mjuk och gör inte så mycket med rösten. Ren, liksom. Har passat bra på framförallt softare låtar. Neumann är erkända mikrofontillverkare och även med samma mick är det lite olika karaktär beroende på när den är gjord. Har testat nytillverkade U87:or också, men inte alls fått samma feeling som med min vintage. Det är den jag sjunger i på rätt stor del av "Linnea Henriksson" och senare låtar som "Det kommer en tid" och "Champagne" till exempel. Nu på nya skivan har jag en ny favorit från Nordic Audio Labs som heter NU-100. Den ger lite mer kött, lite djup och botten vilket blir som att man EQ:at min röst redan när jag sjunger in. Det var Johan Eckeborn, producent jag jobbar med, som hade den i sin studio och nu är jag helt fast. Är den inte helt otroligt vacker också?När man hittat sin mick så är sångljudet otroligt viktigt, kanske helt avgörande, för hur det känns att sjunga. Att det är ett tydligt sångljud med bra mix i förhållande till musiken. Att det är rätt mängd effekter, så man får feeling men samtidigt inte luras. Jag HATAR att sjunga med autotune. Jag hatar väl autotune överlag, ärligt talat, men att sjunga in i studion med det kan jag inte förstå att folk gör. Du luras ju? Behöver inte bry dig? Autotune är en effekt som "gör det rent", alltså att om man sjunger lite surt så rättar den till det mot tonarten. Det har ju varit inne ett tag nu att ha autotune som effekt på sången, så det ska höras. Inte min kopp te alls. När man spelar in kan man ha mycket mindre, så det inte hörs, men grejen är bara att om du sjunger med den effekten på så kommer du höra att rösten låter lite dator varje gång du är aningen skev. Men, skev behöver inte betyda fel. Snarare att det låter levande, äkta och nära. Mina go-to effekter när jag sjunger i studion är snarare ett varmt reverb, som Valhalla vintage, EQ (man drar i de olika frekvenserna för att göra fint sångljud, addera mer botten för fyllighet eller förstärka diskanten och ljud som "S") och kompressor (jämnar ut volym så det blir mer samma volym på allt även om jag sjunger olika starkt) för att skapa tydlighet. Om ni vill ha lite mer konkreta tips på bra effekter jag gillar att använda så skriv i kommentarerna så jag förstår nivån av nördighet jag kan vara här, haha. Detta kändes nog för nu ;) En annan grej som är viktigt för mig, för att få till en känsla av att jag sjunger för folk, är att sjunga igenom låten flera gånger rakt igenom innan jag börjar dela upp fras för fras. Idag är det rätt vanligt att folk sjunger väldigt korta fraser, ord för ord nästan, men den tekniken gör det väldigt svårt att få en jämn känsla genom hela frasen eller låten. Jag brukar välja ut en "huvudtagning" där det mesta låter bra och sen "laga" genom att hoppa in bara på just det stället där jag inte var nöjd. Då lyssnar jag på frasen innan, som jag ska matcha med, och sjunger med i slutet av den innan det jag ska spela in kommer. Så det blir samma känsla, ton och frasering. Slutligen är det såklart väldigt viktigt att man spelar in med någon som lyssnar aktivt. Man står där, med sina olika tricks, och nån måste faktiskt kunna syna en direkt. Säga om det låter trovärdigt eller inte och också, viktigt att nån kollar rent tekniska grejer så det inte råkar dista eller att det ligger något konstigt biljud i inspelningen. Har försökt lägga sång själv, men det har verkligen inte funkat för mig. Ibland är det tvunget och kan gå på körer och annat som kanske inte är lika avgörande i låten som själva leaden. Mitt tips är dock alltid att ha någon där, så du kan koncentrera dig på sång och någon annan på ljudet. Man tager vad man haver...
