2022-12-06Lite ögonen i kors. Fastnar på smådetaljer. Kommer någon ens höra det här vi håller på med nu? Skrattar. Nej, antagligen inte. Men vi trivs här bland smådetaljerna. Smådetaljer betyder att man snart är klar. Fyra. Snart är vi halvvägs.2023-03-08Färdig. Mixat. Färdigt? Helvete. Färdig.2023-03-23Nu har jag lite distans. I förra veckan gick vi ut med nyheten att albumet släpps 14 april. Precis som med mitt förra album har jag blivit klar väldigt tight inför release. Jag vet att man inte ska göra så. Det är bra att ge skivbolaget mer tid att jobba ut musiken, kunna släppa singlar och preppa stora tidningar. Nu blev det såhär. Igen. Tror ändå jag har lite mer marginal denna gång än sist. Eller, det vet jag att jag har. Då blev allt levererat samma månad vi släppte. Då jobbade jag för att få ut skivan så den fortfarande skulle räknas som en skiva från 2017 på Grammis. Jag vann ingen Grammis. Däremot vann jag P3 Guld för album från 2018, som den räknades som där. Var nog dumt att stressa där, men samtidigt blev ju musiken precis vad jag ville och allt blev ju väldigt bra med allt - som man tittar i backspegeln. Jag försöker tänka att det är samma nu. Att det kommer falla på plats och att planen är bra. Att det helt enkelt är superbra att jag jobbat mot ”deadline: turné”. Det var den som gjorde det denna gång. En turné jag började planera redan förra sommaren, långt innan jag hade något färdigt mer än demos och någon vers/refräng på ett gäng låtar. Men det är bra. Det kommer bli bra. Så. Vad fan har jag gjort egentligen? Ett album. Uhum, men vad betyder det då? Funderar på hur jag ska förklara hur det faktiskt går till att göra klart ett album. Hur det går till att göra ett album, punkt. Det är mycket jobb. Jag kan börja med det. Det är inte poesi och ”jag fick en känsla”. Det är jobb. Och alltid mycket mer kvar än man kan ana. Det är väl bra det, att man inte kan ana. Då hade man (jag) inte gjort klart det.Att skriva själva låtarna, göra själva grunden för musiken, tar både längst och kortast tid. Vissa låtar rinner ur en. Vissa tar flera år. Vägrar landa. Textrader som känns svårsjungna eller töntiga eller bara är dåligt skrivna. Melodier som tycks omöjliga att sätta text på. Refränger som inte är tillräckligt starka. Eller att låten som helhet bara saknar riktning.När låten är klar, eller åtminstone idén, så ska den kläs och det är det som är att producera en låt. Arrangera upp den, välja instrumentering, känsla, tempo, dynamik. Det är det jag brukar tycka är riktigt hemskt, faktiskt. Det tar sån tid. Till en början i alla fall. Och ofta har jag kärat ner mig i enkelheten i demon så allt man lägger till bara känns buffligt och skevt. Det är inte att jag inte vill addera saker, men när demon är enkel kan jag lägga till allt som saknas i huvudet bara. När man plötsligt börjar lägga till riktiga trummor och innan de är inmixade i låten, då låter det inte som i mitt huvud. Då låter det bara ofärdigt, krock och blir tydligt hur mycket som saknas. Det är verkligen en konst att lyckas tro på sin idé innan alla bitar är på plats. En konst att tro på sin konst ;) Jag blir både bättre på det och sämre på det. Både och. Hela tiden. Gud, vilka tvivel man bär på under albumprocessen. Gud, vilket dåligt självförtroende man kan få när någon annan inte förstår visionen - än. Gud, va underbart det är när man knäckt koden och låten landar. Sen handlar mycket också om sound och instrumentering. För att skapa helhet, alltså. För detta album har en stor nyckel till att få allt att sitta ihop varit akustiska gitarrer, blås och sång som är mixat torrt och nära. Gitarrerna kom ur att jag och Wille gjorde väldigt mycket demos med akustisk gitarr och vi lät det vara kvar som grund på de mesta av låtarna. Blåset kom ur att Johan, en av producenterna, la in mycket synthbrass i proddarna när han tog över, vilket lät magiskt. På vissa ställen kändes det dock viktigt att ersätta med riktigt blås, för att det fick så central roll i låten, och det slutade med att vi tog in David, som spelar massa blåsinstrument. Men istället för att bara spela utvalda delar spelade han in allt. Den nära, torrt mixade sången kom ur att Anders, som mixat och mastrat skivan, ville få fram texterna. Nästan lite vis-tradition. Berättandet i fokus.Wille, Johan, David och Anders. Och såklart Mathias som spelar piano på två låtar. Så tacksam för deras jobb. Mycket jobb. Det blir alltid för mycket jobb. Jag hade aldrig kunnat göra detta utan någon av dem. Och såklart alla låtskrivare jag skrivit med. Som också gett mig förtroende att göra något med frön vi sått ihop. Vridit och vänt, gjort om helt. Mycket jobb. Alltid för mycket jobb. Man måste se det som att allt jobb leder till att det tillslut blir färdigt och precis som man vill ha det. För nån gång blir det ju så, även om man inte tror det under tiden. Att tjugoelva versioner av en låt ibland är nyckeln för att även andra låtar ska hitta hem snabbare. Inget får va förgäves. Inget är förgäves. Men man undrar ibland. Och tröttnar. Taggar till igen. In med en annan, in med en till et voilà. Plötsligt så är det bara där. Albumet. Tills man börjar tveka och flyttar om igen. Det ingår och det är rätt kul. ”Rätt kul”. Haha, fan jag vill verkligen bara ut och spela nu! Med det här albumet fanns det en tydlig deadline, eftersom jag ville ut på min turné och den skulle ske innan sommaren. Ibland kände jag mig dum i jävla huvudet som satte en turné innan albumet var klart (eller ens i närheten av klart, herregud), men nånstans blir det tillslut att man ändå inte kunnat göra det på något annat sätt. Mer tid hade nödvändigtvis inte inneburit bättre album. Det var detta album jag hade i mig. Efter att vi var klara med produktionerna gick skivan till mix. Vi fick jobba klart låtar parallellt med att Anders började mixa det som var färdigt. Tillslut hade vi ett helt album att godkänna mixar på, kändes väldigt lyxigt att få lyssna på allt som en helhet. Ett album. Herrejävlar, jag har gjort ett album!
