Sitter uppe på 29:e våningen på Gothia Hotel och äter frukost. Räkröra en kopp kaffe och Ullevi, nya och gamla eller nya gamla... Får aldrig ihop det där. Titta! Flygande Liseberg-kaniner! Åh, stackars vän som tappat alla dem!!! Förutom tanken på den stackars saten - fint är det i alla fall, även om molnen skvallrar om att det nog blir regn idag som väderprognosen lovat. Igår kom jag till Göteborg efter att ha spelat i Lysekil kvällen innan. Familjen släppte av utanför Clarion Post där jag skulle ha ett möte inför dagens Equalizer Talks med Hannah och Paolo från Spotify och Amie Bramme Sey som skulle leda panelerna med mig. Vinkade av husbilen riktigt dramatiskt, vi snackar gå bredvid tills bilen börjar rulla för snabbt och jag måste kapitulera med en sorglig hand som bara helt stilla sträcker sig ut mot den tills krafterna tar slut och man förstår att ja, Linnea, nu är du själv-sättet. Kom dock över rätt snabbt då världens bästa Anna ringde och behövde en skärmdump på "samtal med kändis" för att hennes lag skulle vinna tävligen på jobbets kick off. Jag poserade glatt, försökte se ut som vi hade ett riiiiiiiktigt intellektuellt samtal. Fan, nu börjar de plocka in frukosten... Ska jag få plats med pannkakor? Man ska ju alltid ta pannkakor när det finns pannkakor....... Väntar lite till... Ah! Där skickade Amie bilder från igår. SCORE! Hur gulliga? Anywho. Mötet gick bra. Amie hade sett ett fruktansvärt dåligt skriven text om Zara Larssons gig kvällen innan. Den är ändrad nu, men här är två skärmdumpar från Amies utlägg på Insta stories igår. Följ henne. Och följ Raseriet!!! Skarpaste hjärnorna i landet, just sayin. Pratade länge och väl om den. Som det tröttsamt heter, men man slutar ALDRIG förvånas. Kort summering av allt jag känner för det här: Zara Larsson gör en helt fantastisk spelning och där alla jag träffade på festivalen beskrev henne som så otroligt proffsig, en världsstjärna helt enkelt - precis som hon är. Lite osäker på om Ed Sheeran-turnén är avslutad nu, den hon är förband på, men ja. Den nivån. Så gör hon en spelning på hemmaplan och vi är tydligen så jävla förblindade här av att hon också är en artist som använder sitt offentliga rum till att uttrycka sina åsikter att hennes spelning, av världsklass, blir reducerad till en åsikt. En sökt sådan. Varför ska inte en kvinna bara få va sin profession? Hon är inte på Way Out West för att prata politik, det har de till och med en egen scen för (hej hej, därför jag va där) men det är som att har du en gång sagt något, är du ständigt en representant. Känner absolut igen mig och kan räkna upp kollega efter kollega som suckat över detta tillsammans med mig. Och att artikeln väljer att kommentera kläder överhuvudtaget. Har du lite tid över så kan du ju alltid kolla övriga artiklar om giggen från Slottsskogen och se vad männen hade på sig. Spoiler varning - det står inte. Det står inte för det är så jävla ointressant och förminskande och det finns antaligen inte ens i ens omedvetandet att reflektera över det under en konsert med en man. Orkar inte stanna här längre nu, men vill bara ha sagt att även om jag tycker skribenten gjort ett kasst jobb är det tidningen jag riktar min ilska och kritik mot. Det är en artikel som efterfrågats, skrivits och godkänts. Knack knack, det är 2019. Det finns antagligen en genusvetenskapsskurs runt hörnet från redaktionen. Gå den. Tillbaka till igår. Åkte till Slottskogen, hämtade ut min ackreditering, fick slänga två fina sprayflaskor för att komma in på området (rookie, hade hela packningen med mig) och sen var det dags att förbereda mig för jobbet. Skrev klart mina frågekort jag skulle använda i intervjun med Sabina Ddumba och hann lyssna på Annah Björks föredrag om sin bok "Ni måste flytta på er". Gav, precis som själva boken, eld. Sen var det dags. Blev presenterad på scen och jag presenterade i sin tur upp Sabina. Pratade om hennes musik. Vad som hänt sen sist vi sågs som var i efter hon släppt sin första fullängdare "Homeward Bound". Nu jobbar hon på ny musik, med nytt sound, och jag var nyfiken på hur den kommit till. Hade lite fler frågor än sammanhanget tillät, men kändes som ett fint samtal ändå där lite av min nyfikenhet stillades i alla fall. Sabina valde sen att stanna kvar på scenen när jag bjöd upp Amie, Jill Johnsson och Cherrie för ett samtal om "Jämställdhet i musikbranchen". Tycker det var otroligt värdefullt. De är så jävla skarpa, smarta, eftertänksamma och reflekterande. Kändes väldigt bjussigt att samla ett sånt mäktigt gäng för att dela erfarenheter och tankar kring hur det varit och är. Kände faktiskt många gånger när de pratade att "fan, sånt här GÖR skillnad". Systerskap. Syskonskap. Och jag älskade att det blev så tydligt att artistintervju med en musikskapare, ja den ska BARA handla om just musikskapandet. Sen bytte vi fokus och pratade utifrån vår roll som kvinnor i branschen. Det ska inte vara något vi måste prata om när det faktiskt är vår musik som ska få stå i centrum. Hade gärna pratat några timmar till, men vi hade en naggande god halvtimme sen var det dags för nästa programpunkt och Jill skulle ju ändå åka till Malmö och ÖPPNA HELA JÄVLA MALMÖFESTIVALEN (japp, den nivån. Nån som bryr sig om vad hon hade på sig efter den infon?!) så ändå läge att runda av. Cherrie avslutade som om det var planerat med att prata om ansvaret männen har. Passande nog är det det vi ska fokusera i dagens panel, om bara några timmar, tillsammans med Felix Sandman, Bennett och Dennis Lyxzén. Can't wait! När jobbet var klart stannade jag kvar på festivalen. Galen småbarnsmorsa på stan, fast i en skog. Det var väldigt fint. Många vänner jag inte träffat på länge som jag fick dricka öl och lyssna på musik ihop med. Meanwhile hängde Wille, Rune och Tiger med mamma och pappa i sommarstugan, där några i bandet också anslöt, och spelade GW-spelet. Gör mig lycklig in i själen att de alla trivs så bra ihop att de är där utan mig, som ändå varit den gemensamma länken. Älskar dem alla. Brukar svara "stor" på frågan om familj i sånna där faktarutor. Det är ju det enda riktiga svaret, hur ska jag annars dela upp alla och svara? Allt blir familj. Kom till hotellet nångång efter att stora festivalområdet stängt. Carolina va pepp på Bananpiren, men min väska vägde bly och tanken om en god natts sömn utan avbrott vägde ännu tyngre. Nu blev det inte så. Vaknade precis lika ofta men utan belöningen att man får gulla med bebis, så det sög, men men. Blev på bättre humör efter ett FaceTime-samtal hem och lite frukost och nu är jag som av ett trolleri tillbaka på hotellrummet igen och ska skriva klart frågorna för samtalet med Miriam Bryant. 15.30, Höjden, Slottskogen. Kom! Struntade i pannkakor förresten.
