Kom precis hem från en heltimme i Musikhjälpen där jag var för att prata som temareporter. De får inte ha någon resande reporter i år pga covid så jag och älskade Hanna Persson, som rest tidigare år, är tillbaka för att följa upp de resor vi gjort och samtidigt få lite tydliga exempel på hur årets tema påverkar på andra platser i världen. Rätt slut nu. Rätt mör. Fortfarande en klump i halsen som varit hela veckan egentligen. Rädd att folk inte ska förstå, samtidigt som jag vet att ni gör det. Men ja. Jag landar i hur jävla orättvist allt är. På Filippinerna har barnsexhandeln på nätet ökat med 264% på grund av pandemin. Ingenting annat spelar någon roll när han hör en sån siffra. Den går ju inte ens att ta in. Så många barn just nu som på grund av att alla måste hålla sig hemma är i den farligaste och mest utsatta situationen de kan vara i. Hemmet, som ska vara det tryggaste. Eller hur? Samtidigt som jag satt i intervjun åt Rune mat. När jag kom hem satt han i sin pappas knä och sjöng medans Wille lite misslyckat, men gulligt, försökte borsta hans tänder. Baby Shark sätts igång från Runes tvål, en sån där som sjunger när man kommer nära. Riktigt jävla irriterande. Med också något mer för mig. Varje gång jag hör den tänker jag nämligen på Filippinerna och tjejerna som sjöng den för mig med en dans till. När grandma Sharks vers kom knöt de nävarna för att visa att grandma shark inte har några tänder. Det var första gången jag hörde den låten. På ett shelter för tjejer som räddats ur sexhandel på Filippinerna. Undrar hur det gått för tjejerna? De var så jävla fina. Roliga. Nyfikna. Starka. Jag vill tänka att det gått bra. Det måste gått bra. Nu är det inte långt kvar av veckan. Fortsätt önska låtar och engagera er så mycket ni bara orkar. Fint att få avsluta 2020 med något vi gjort tillsammans. Hur trist mycket än varit, blir detta vårt tillsammans. Precis "som vanligt". Lyxiga, lyxiga "som vanligt".
