...hej. Ja, jag vet. Det blev lite mellanrum till detta inlägg och det var inte riktigt meningen, men så blir det ibland. Efter Galtström förra veckan var vi hemma några dagar och med projekt som behöver preppas inför hösten innan alla går på semester så vart det en väldigt intensiv vecka. Självvalt, men inte så smart kanske i efterhand. Vet att jag ska passa mig för att inte ta på mig för mycket, vet mina varningssignaler och att jag ska lyssna på dem. Fan, va? Att man inte bara gör det då? Ja, ja. Nu är turnén i rullning igen och precis som vanligt blir den där stunden på scenen en riktigt fin andningspaus. Lustigt egentligen, hur platsen där det är som mest fokus på mig och dessutom press att jag ska leverera - den kan jag slappna av på bäst. Så har det alltid varit. När jag hade som sämst självförtroende under högstadiet var scenen min räddning och genom hela livet, när jag tvivlat på mig själv - scenen har tagit mig tillbaka. Sen kan det vara väldigt jobbigt innan jag går på när jag inte mår toppen annars, men så fort jag kommer upp släpper allt. Igår spelade vi i Oskarshamn på helt klart en av landets finaste festivaler. Arrangörerna är otroliga, det är världens finaste backstageområde och alla band kan hänga med varandra. Väldigt roligt att träffa på kompisar som också spelar, igår Janice, Weeping Willows, John De Sohn och Hoffmaestro. Superfin kväll, magisk publik trots rätt rejäla skurar. Kommer ett inlägg senare med bilder. Ikväll spelar vi i Örnsköldsvik. Eget gig, alltså bara vi, på stadens arrangemang "Sjunde i sjunde klockan sju". Så fin grej, gratis för att hela staden ska kunna ses. Också lyxigt för oss som spelar att få ta god tid på oss med soundcheck. Blir som pausvila, slappnar av lite extra. Välbehövt efter denna vecka. Nu har vi precis soundcheckat klart. Wille ska få kolla slutet på Bajen-Falkenberg och jag ska äta den här Dumleklubban Paulina snodde med från igår. Vi hörs sen, ok? Ta hand om er, ok? Tänk, va lätt det är att säga till andra, va ;)
