Ligger i soffan i lägenheten. Kom hit igårkväll. "Jag menar det blir en syn för grannarna". Himla kul att se alla, känns som en evighet sedan. Åkte hit för att det blev dags för lite ihopklumpade nödvändigheter som måste göras. Byta däck på bilen, vaccin för Rune och spela in Late night concert på ett tomt Gröna Lund. Har verkligen dragit oss för att göra resan, känns inte helt bra, men det går inte att vänta längre och när frågan om spelningen kom fick vi en tidpunkt att planera resten kring. Åka hem, ja. Det kändes inte så då när vi tog beslutet. Packade bilen och bara "vad behöver vi?". Blev mest att vi packade in grejerna vi köpt på oss sen vi va hemma. Blocket-, loppis- och auktionsfynd och så tömde vi kylen på det som kan hinna bli dåligt. Den där lampan alltså. Dregel, dregel! Har varit i sommarstugan i över två månader och livet i staden började kännas längre och längre bort. Nu är vi här och nog är det hemma ändå. Glada att det känns så! Vi visste inte längre, sen vi börjat trivas så bra i stugan. Och då är ändå lägenheten kaos. Flera nivåer bättre än när vi drog eftersom strålande hantverkare varit här och byggt till vår förvaring i hallen och köket, men ja. Kaos. Och jag, som så lätt blir stressad av oreda omkring mig, detta stör mig inte alls. Trots att inget är där det ska vara känns det helt lugnt i hela kroppen när jag tittar mig omkring. Och Rune, som haft så svårt att sova på sistone, han sover. För andra gången av två möjliga. Hemma är ändå hemma. Vi planerar att va här en vecka ungefär. Det som det tar att fixa allt som bara kan göras här. Sen återvänder vi till landet igen och blir där för att stilla springen i benen på de små och faktum kvarstår ju att livet vi suktar efter här hemma inte är det liv som väntar oss. Avstånd ska hållas, folksamlingar undvikas. Måste erkänna att vi vart rätt förvånade över hur mycket folk som rörde sig ute. Tror vi tyckte att det såg ut som folk höll lite mer avstånd än vanligtvis vid rödljus och sådär, men det krävdes lite ansträngning för att se det så och på många sätt såg det ut precis som vi minns det. En stad som rullar på. Kanske blivit lite påverkade av livet på landet, det otroliga lugn som kommer automatiskt där inklusive den automatiska isoleringen. Tänk, va snabbt man vänjer sig vid något och börjar forma tankarna därefter? Viktig insikt. Skulle nog ha det bra här med, men vi har det just nu ändå bättre där. Hoppas såklart kunna komma hem något mer, fan va vi saknar alla vänner och pulsen, den underbara pulsen, men vår inställning är att utgå därifrån nu ett tag till. Så ben får springas av och hav får badas i. Tiden som inte kommer tillbaka, ni minns? Vi går hela vägen. Idag har vi i alla fall fixat med grejer. Hängde några timmar (alltså, började leta efter ett jävla trumskinn som fan va spårlöst borta) på Budwheels, stället alla musiker och tekniker är på jämt när det ska ut och liras eftersom instrument och teknik finns där, och det va så tomt. Denna tiden på året är det alltid fullt där. Hur mycket folk som helst som ska ut och in med grejer, turnébussar utanför redo att dra och fullbokat i replokalerna. Brukar va svårt att få tid där, eller såhär, maj är omöjligt att få tid. Nu såg det ut. Såhär. Corona kom och suddade ut allt. Bokstavligen. Petra Marklund repar. Hon ska göra Late night sessions på torsdag. Annars. Nej, ingen. Jag och Wille packade ihop vårt inför budet imorgon som tag allt till Grönan och åkte när jag insett att en timme till av letande inte skulle trolla fram det förlorade trumskinnet från förra sommaren, men kanske äventyra vårt förhållande. Usch, va irriterande det var. Nåväl. Efter det åkte vi till återvinningen med skräp från renoveringen, blev återigen tagna på sängen av allt folk ute så det var köer precis som vanligt, och sen var det dags att hämta Rune och Tiger igen från farmor och farfar. En sån där klassisk "vi har fått massa gjort, men det känns inte som vi fått nåt gjort"-dag. Kvällen hemma pågår just nu och den är lugn. Åt kall indiskt från Holy Cow på söder efter att Rune somnat, spillde Palak Paneer på min enda fina vita t-shirt (skvätte olja på min favoritpolo i förrgår) och nu ska jag ta en dusch så håret är torrt imorgon. Börjat bli så långt igen, går inte att duscha samma dag det ska stylas. Kommer nog bara låta det växa nu. Låta Gullan toucha till det när våra vägar möts och annars bara vara. Precis som livet i sig.
