Reklam för Ellos. Jag gillar det mänskliga. I allt i livet. När den inrepade ytan spricker. Ibland med ett skratt. Ibland med en tår. Det hör till. Vi lever ju. Det är meningen att det ska märkas. Och synas. Och höras. Och kännas. Jag berättade om en flicka jag såg posera på stranden när jag delade kampanjen på Instagram. Vad kan hon ha varit? Sex, sju år? Hon och hennes förälder var, precis som vi andra, på det enda rimliga stället den varma dagen - på stranden. Så ska hennes förälder ta ett foto och barnets första instinkt är att ställa sig i en pose som en tiger och skrika ut sin lycka när vattnet sköljer över fötterna. Det var därför jag såg henne. För att det lät så härligt. Men det är inte den bilden den vuxna vill ta. Det tystas, rättas till. Snart står barnet med armen i midjan, magen in och höften ut. Lite försiktigt leende. Ingen tiger så långt ögat kunde se. Först blev jag väldigt arg på den vuxna som fotade. Hur kunde hen inte förstå? Sen cyklade vi hem. Längs gatorna upprepar sig scenen från stranden på reklamaffisch efter reklamaffisch. Samma pose. Samma leende. Samma kroppar. Plötsligt kändes inte den vuxna på stranden så sjuk i huvudet längre. Istället kom det ikapp mig hur sjuk i huvudet så mycket mer är. I höst är jag med i Ellos kampanj #equallywomen som fortsätter inspirera i sitt sätt att porträttera kvinnliga historier och kroppar utan varken censur eller retusch av vare sig känslor och kroppar. Jag tycker det är både viktigt och vackert och jag är jättestolt över att få vara med och bidra. Vi måste komma vidare från den ensidiga reklamkropp som vi så länge matats med. För vi ser ju inte ut så. Inte ens modellerna själva. Och jag hatar faktiskt hela idén om att reducera en kropp till bara ett utseende. En kropp är en kropp oavsett hur den ser ut. Den ska bära en genom livets sorg och eufori. Ha plats för alla känslor som måste levas ut. Ha ro för eftertanke. Vi måste börja visa den som det den faktiskt är. Mäktig. Utöver att medverka i själva kampanjfilmen, som jag gör med den äran tillsammans med bland annat übervettiga och vackra Karin "Kajjan" Andersson, gör jag höstens kampanjlåt. Precis som tidigare är det en tolkning av Julia Jonas "Walk with me". Originalversionen är full av innerlighet och genom åren har den hunnit tolkas av såväl Tove Styrke som Sabina Ddumba. Ett väldigt roligt koncept och det kändes kul med utmaningen. Min tolkning blev på svenska och istället för innerlighet satsade jag på energi. Jag gjorde mig en kompis, faktiskt. Någon som säger åt mig att jag är OK - även när det känns så. Musiken finns att lyssna på i sin helhet på ellos.se där även en längre intervju med mig finns om låten och kampanjen. Hoppas du gillar den! Och du? Puss!
