Precis messat med min stylist, ni vet the one and only Maxjohan. Otrolig designer som av några skruttiga mobilritade skisser jag skämtar inte) skapat en klänning som jag ska ha på mig på morgondagens stora gala: ELLE-galan. Såhär (herregud, haha) såg min ”kan man inte göra något sånt här”-skiss ut: Ja, jävlar. Efter att ha fått några Lisebergskaniner tillbakaskickade till mig började jobbet på allvar och hur som helst. Var förbi idag och gjorde en sista provning. Hämtar den imorgon och det är så kul med alla bilder och filmer jag får från Malin nu på slutspurten när hon får idéer och gör detaljer. Oj oj, vilken klänning DET BLIR! Den har krävt många provningar och såklart extremt många timmar att sy, men Malin har sånt otroligt tålamod. Denna gång blir det en draperad och djupt urringad klänning med någon slags ”filmisk stjärnglans möter det mest stilsäkra 70-talet möter JLo möter Gucci love parade”-doft över sig. Kolla tyget! Det är alltid tyget som avgör. Vi kan ha en modell i huvudet, men sen kärar vi ner oss i något tyg och då får modellen rätta sig efter det. Eller som oftast, att Malin hittar ett sätt att göra modellen med tyget trots superutmaning och pusslande. Detta tyg till exempel är en fd gardin. Helt magiskt och såklart som med vintage - det finns bara detta. Då måste det bli något extra och glamouröst, kände jag. Dessutom är kvalitén sinnessjuk. Tyngden, lystern, mönstret ÄR TO DIE FOR. Och så en väldigt vacker sak. På ena armen finns märken, små små hål, från tygets tidigare liv. I mina ögon är det verkligen bara vackert. Nästan status, wow detta har varit med länge, och något vi ska lyfta snarare än att försöka dölja. Tänker vi markerar dem med lite glitter och stenar, ”glamouröst grus”. Åh, ni anar inte! Ska bli så roligt att få visa er imorgon! Och, korrekt. Detta blir alltså ANDRA GÅNGEN jag går på ELLE-galan i en look sydda av otroliga gardiner. Senast var det denna isblå dress av Helena Lundström. Ni vet hur man säger: Ska man vara fin - får man gå i gardin!
