Igår fick jag det trevligaste budet jag någonsin fått. En flaska Moët och en inbjudan till årets fest, varje gång, nämligen ELLE-GALAN! Älskar den. Jag är liksom ingen "gå på event"-person och minns att jag var lite nervös när jag ändå tackade ja till min första gala för några år sen. Väl där undvek jag röda mattan för att jag tyckte det verkade så läskigt, och obekvämt, att gå den. Just den biten är inte min favorit oavsett tillställning, men tro mig. Galan i övrigt slog bort all nervositet what so ever och sen dess har jag i princip blockat i kalendern för att kunna gå. Det är något speciellt också med en gala som handlar om något jag verkligen gillar, men där jag inte har några krav på mig själv. Elle-galan lyfter det bästa inom modescenen och där är jag genuint intresserad, men slipper pressen att behöva "va nån" eftersom det inte är min bransch och jag faktiskt inte kan vem som är vem alltid. Jag är bara en glad besökare i en värld jag annars inte riktigt tar del av och kan slappna av och njuta av mäktiga modevisningar och inspireras sönder. Sen förra året kommer den ju dessutom ha en speciell plats i mitt hjärta, precis som P3 Guld, eftersom jag faktiskt tagit emot pris där. Att ta emot "Årets look" just för 2018 har betytt mycket på ett personligt plan då jag tog en del beslut på magkänsla trots att det fanns folk omkring mig som tyckte annorlunda. "Årets look" behöver inte betyda den snyggaste eller mest trendsäkra, men det betyder alltid att det är väldigt mycket jag och det är så jag vill ha det. För min egen del är det det finaste priset jag kan få inom något annat än musik, ett pris att någon sett mig och gillar just den de ser. Ja, verkligen helt fantastiskt roligt bara och ger mig pepp att fortsätta som jag gör. Tog emot priset i ett lyxigt fodral av Margaretha Julle som jag sydde upp för julshowen jag hade på Grand Hôtel förra året. Foto: Emma Svensson [caption id="attachment_20726" width="1280" height="855"] Foto: Elsa Soläng [/caption] [caption id="attachment_20728" width="800" height="1200"] Foto: elle.se[/caption] Däri mådde magen bra. Det gör den fortfarande - även med mindre värdefullt innehåll. Den syddes upp till julshowen, ja. Har alltid känt att det är bra att återanvända kläder och gör det i alla sammanhang. 2017 såg jag och min kompis Carolina Wallin Perez ut såhär. Min klänning är ett VRÅLFYND från Beyond Retro som jag hittade i jakt på scenkläder sommaren 2015 eller 2016. En Christian Dior från 1968. Älskar den. Det var av en slump jag förstod vad det var för dyrgrip jag hittat då den behövde lite vård och skräddaren jag lämnade in den till bland annat hittade den här lappen innanför fodertyget. Alltså en Mrs P. Sage som 1968 valde att sy upp denna i sin storlek på varuhuset Bergdorf Goodman. Tänk att den nästan 50 år senare hamnade hos mig?! Hur den resan sett ut skulle jag bra gärna vilja veta. Vem var Mrs P. Sage? Har någon mer burit den innan mig? Det jag älskar med vintage. Historierna man får fortsätta på. I år är galans tema "hållbarhet" så jag kör väl på som vanligt, helt enkelt. Finns det något du sett mig i och tyckt varit speciellt fint så skriv gärna i kommentarerna. Vet hur det kommer bli. Nu känns det som all tid i världen, men det kommer gå fort sen...
